Baggalútar are well-rounded spheroids that typically measures 16-18 mm in size and have a brownreddish appearance. They can be found in the Hvalfjörður bay in SW Iceland. There are manydescriptions in literature and on the internet that Baggalútar are volcanic spherulites formed by quartzor cristobalite spheres growing out of a common centre and there is also a broadly accepted consensusof this theory. However, despite this consensus that Baggalútar are volcanic spherulites there exist nodetailed investigation of their origin. The aim of the thesis is to investigate what Baggalútar is exactlyand how they form. This is achieved by using a combination of petrographic observations with apolarization microscope, mineral chemistry from electron microprobe analysis and measurements oftheir magnetic properties. The results are compared with different geological and anthropological spheroids, spherulites,nodules and concretions. The petrographic observations show that they predominantly consist of finegrained basaltic tephra (groundmass) together with zeolites infilling voids. Analyses of mineralchemistry indicate that the groundmass consists of augitic pyroxene, plagioclase, and two differentoxides where one classifies as titanomagnetite. The magnetic measurements support this by showing aCurie temperature at approximately 460-470 °C which is likely to be titano-magnetite. Although thedifferent geological and anthropological processes that typically results spheroidal shapes have somesimilarities that could explain the formation of baggalútar, most of these can be excluded for differentreasons. The internal textures of baggalútar strongly indicate that the shape is controlled by externalfactors, like weathering or erosion from beach outcrops. This could explain the spherical shape of asingle baggalút, but it fails to explain the spheroidal shapes of individual baggalútar joined together inclusters. / Baggalútar är väl rundade sfäroider som vanligtvis mäter 16–18 mm i storlek och har ett brunt rödaktigtutseende. De hittas i Hvalfjörðurbukten i SW Island. Det finns många beskrivningar i litteraturen ochpå internet som säger att Baggalútar är vulkaniska sfäruliter som bildas av kvarts- eller kristobalitsfärersom växer fram ur ett gemensamt centrum och det finns också en allmänt accepterad konsensus omdenna teori. Men trots denna konsensus om att Baggalútar är vulkaniska sfäruliter finns det ingendetaljerad undersökning av deras ursprung. Syftet med avhandlingen är att undersöka exakt vadBaggalútar är och hur de bildas. Detta uppnås genom att använda en kombination av petrografiskaobservationer med ett polarisationsmikroskop, mineralkemi från elektronmikrosondanalys ochmätningar av deras magnetiska egenskaper. Resultaten jämförs med olika geologiska och antropologiska sfäroider, sfäruliter, noduler ochkonkretioner. De petrografiska observationerna visar att de till övervägande del består av finkornigbasaltisk tefra (grundmassa) tillsammans med zeoliter som fyller ut tomrum. Analyser av mineralkemivisar att grundmassan består av augitisk pyroxen, plagioklas och två olika oxider där den enaklassificeras som titanomagnetit. De magnetiska mätningarna stödjer detta genom att visa en Curietemperatur på cirka 460–470 °C som sannolikt är titanomagnetit. Även om de olika geologiska ochantropologiska processerna som vanligtvis resulterar i sfäroida former har vissa likheter som kanförklara bildandet av baggalútar, kan de flesta av dessa uteslutas av olika anledningar. Baggalútars inretexturer indikerar starkt att formen styrs av yttre faktorer, som väderpåverkan eller erosion frånstrandhällar. Detta kan förklara den sfäriska formen av en enda baggalút, men det misslyckas med attförklara de sfäriska formerna av individuella baggalútar i sammanfogade kluster.

On the volcanic ocean island Tenerife in the Canary archipelago, several giant flank collapses haveoccurred over the last one million years. The link between the lateral collapses and the resultingvolcanism in the rift zones is not fully understood and was investigated within the framework of thisproject. A field survey along the north eastern rift zone on Tenerife was performed, where dyke intrusionstructural data was collected to analyse the exact distribution of dykes in the area. To determine themagma ascent rate, diffusion analysis of major elements in olivine crystals was conducted incollaboration with ETH Zürich. Additionally, analogue gelatine model experiments were performed toimprove the understanding of the processes that reconfigure linear rift zones to triaxial or multiaxial riftzones. Injections of fluid into the gelatine ridges produced fractures which mainly were linear andfollowed the along strike direction. Position A’ in the centre of the unstable section, produced the mostdiverse injection patterns and had a roughly 30 % higher acceleration compared to position A, positionedat the border of the unstable section. From the results of the diffusion modelling of Mg in olivinephenocrysts an ascent rate of the magma was calculated to an average ascent velocity of 10.4–14.0 km/h.This is extremely fast and suggests that the Orotava collapse is strongly connected to the formation ofankaramite dykes in the area as a result of sudden decrease in the lithostatic pressure. / På vulkanön Teneriffa i den kanariska övärlden har flera jättelika skred skett. Kopplingen mellan dessaskred och vulkanismen i sprickzonerna på ön har undersökts inom ramen för detta arbete. Enfältundersökning genomfördes längs den nordöstra sprickzonen på Teneriffa, där data ommagmagångarnas orientering och läge insamlades. För att bestämma hur snabbt magman steg till ytan,genomfördes diffusionsanalys av Mg i olivinkristaller från ankaramitgångar i samarbete med ETH iZürich. Utöver det utfördes även experiment med analoga gelatinmodeller för att förbättra förståelsenför de processer som förändrar linjära riftzoner till treaxliga eller fleraxliga riftzoner. Injiceringen avvätskan i gelatinmodellerna producerade sprickor som i huvudsak var linjära och följde strykriktningenpå riftzonen. Position A’, i mitten av den instabila sektorn i modellen gav högst variation avinjiceringarna och hade omkring 30 % högre acceleration jämfört med position A placerad i kanten avden instabila sektorn. Baserat på resultatet av diffusionsmodelleringen kunde en uppstigningshastighetför magman beräknas till en medelhastighet på 10,4–14,0 km/h. Detta är extremt snabbt och visar attkollapsen av Orotava är starkt kopplad till bildningen av ankaramitgångar i området som ett resultat aven plötslig minskning av det litostatiska trycket.