Urban greenway trails are emerging as potential tourist attractions in cities and are well recognized for their recreation opportunities in general. The study presented an opportunity to expand the scope of aesthetic response research into the realm of urban greenway trails. The concept of likability (Nasar, 1998) was used as a guiding concept in the study. In order to gather data for the study, a web-based virtual tour was developed and implemented. Treatments were assigned to 6 groups that viewed two urban greenway trail corridors. Each trail had three treatments including the existing trail condition, a manipulated trail condition, and a reverse in direction of the existing trail condition. Analyses were conducted to 1) identify dimensions of aesthetic responses, 2) examine relationships between cognitive evaluation, affective response, trail characteristics, and likability, and 3) evaluate specific greenway trail characteristics and their relationships to the trail experience. Results indicated five aesthetic dimensions of the greenway trail corridors. The cognitive dimensions were maintenance, distinctiveness, and naturalness and the affective dimensions were pleasantness and arousal. Pleasantness and distinctiveness were the strongest predictors of likability in urban greenway trails. In terms of greenway trail characteristics, six of eight specific characteristics had predictive value in relation to how inviting the virtual trail was to the viewer. Finally, several greenway trail characteristics had significant influences on human perception and the likability of trail environments. This study proposed a new way of conceptualizing likability and a model of relationships leading to likability. One of the major implications of this study is to identify a way to improve physical conditions of greenway corridors in urban areas based on aesthetic responses. The study also implied that greenways can encompass natural or man-made features and can be managed and developed as a tourist attraction while providing local opportunities in cities. Aesthetic quality influences perceived quality of life and sense of well-being. Findings of the study can help enhance the aesthetic quality of the greenway trails that can contribute to sustainable development in various tourism and recreation settings.

<p>The purpose of this research was to ascertain how children in lowrisk, middle to upper income areas perceive violence and their experience of it. It explores their exposure to violence and how this may affect their view of the future in terms of their hopes and fears. The research was framed around Frantz Fanon&rsquo / s theory of violence and Urie Bronfenbrenner&rsquo / s Systems Theory. The aims of the research was to explore children&rsquo / s perceptions of violence and how this affects children&rsquo / s sense of wellbeing within the context of South Africa by: i) investigating how much children know and understand about the violence that is prevalent in the country, ii) discovering how this frames their perception of violence and finally iii) explore how this affects their sense of well-being. The participants of the study were 28 male and female grade 6 children, between the ages of 10 and 12 from a private school in the Cape Town metropole. There were three focus groups consisting of 8-11 children per group. This was a qualitative study. The data collection was interpreted through Thematic Analysis. The highest standards of ethical conduct and research practice were adhered to.</p>

The present thesis concerns middle-aged women’s subjective well-being (SWB). The interest is focused on the importance of childhood factors, social circumstances, and personality for middle-aged women’s general SWB. Data were taken from the longitudinal research program Individual Development and Adaptation (IDA, Magnusson &amp; Bergman, 2000) and concerned a sample of about 300 women. The main analyses were made on data collected at age 43, but data collected at age 13 and age 49 were also used to elucidate the purposes of this thesis. The results can be summarized as follows: 1) In a Swedish sample of middle-aged women, social circumstances had only a moderate effect on general SWB variables. The strongest relationship was found between marital status and global life satisfaction. When personality factors were controlled for, they wiped out nearly all relationships between the social circumstances variables and SWB, except for those between global life satisfaction and marital status or unemployment; 2) The level of general SWB was found to be considerably higher for Swedish employed women as compared to their counterparts in Lithuania and different socio-demographic variables predicted SWB in those two countries. For the Swedish sample, family-oriented variables were the strongest predictors of SWB, while for the Lithuanian sample income and educational level were more important; 3) Results from applying longitudinal structural equation modeling suggested that optimism in adolescence influenced optimism in middle age, which in its turn had both a direct influence on global life satisfaction and an indirect influence via the negative affect dimension. In relation to a number of different adjustment factors measured in adolescence it was found that optimism was the only factor that was constantly related to SWB 30 years later; 4) Typical patterns of general SWB were identified. Cluster analyses at age 43 and age 49 separately resulted in similar well-functioning six cluster solutions at both ages, indicating structural stability across six years. In addition to the typical high/low/average SWB clusters that could be to some degree expected from variable-oriented results, a cluster with intense affect and one with very low GLS emerged. All clusters except the latter one showed individual stability across six years.

Som en följd av samhällets utveckling väljer företag idag att periodvis hyra in personal från bemanningsföretag för att kunna klara av de nya krav som ställs. Syftet med denna studie var att jämföra det psykiska välbefinnandet hos arbetstagare i två olika anställningsformer i relation till den upplevda psykosociala arbetsmiljön. För att besvara syftet konstruerades en enkät som delades ut till två olika grupper av arbetstagare som arbetade på samma företag dock med olika förutsättningar. Hälften var inhyrda medan den andra hälften var direkt anställda av företaget. Totalt delades 78 enkäter ut och svarsfrekvensen blev 59 procent. Resultatet visade, trots skillnader i svarsfrekvens mellan urvalsgrupperna, att de inhyrda arbetstagarna hade ett högre psykiskt välbefinnande än de som var direkt anställda av företaget. Den psykosociala arbetsmiljön upplevdes något sämre av de arbetstagare som var inhyrda av företaget. När de olika psykosociala arbetsmiljöfaktorerna sattes i förhållande till varandra, var kontroll den faktor som de båda urvalsgrupperna upplevde lägst nivå av, högst nivå upplevdes det sociala stödet ha. Resultatet visade även på en signifikansnivå under 0.05 gällande anställningsform och det psykiska välbefinnandet, det fanns även ett signifikant samband mellan det psykiska välbefinnandet och upplevelsen av de psykosociala arbetsmiljöfaktorerna. Det fanns dock inget signifikant samband mellan anställningsform och upplevelsen av de psykosociala arbetsmiljöfaktorerna.

No description available.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka relationer mellan subjektivt välbefinnande, optimism och copingstrategier. Ett ytterligare syfte var att undersöka eventuella skillnader mellan män och kvinnor angående dels vilka copingstrategier som används, dels skillnader i sambandet mellan copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande. Studien var baserad på ett stickprov med 106 studenter på grundnivå i olika ämne vid en högskola. Kortversioner av frågeformulären som mäter copingstrategier, optimism och subjektivt välbefinnande delades ut och besvarades enskilt. En multipel korrelationsanalys visade på en modell i vilken coping och optimism förklarade 20% av variansen i subjektivt välbefinnande. Vidare visade resultatet att det inte finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller subjektivt välbefinnande och optimism. Däremot fanns det könsskillnader angående emotionellt stöd, instrumentellt stöd, ventilering av känslor och humor. Copingstrategier medierade inte effekterna av optimism på subjektivt välbefinnande. Subjektivt välbefinnande påverkas till stor del av individens syn på framtiden och livet.

Studiens syfte var att beskriva upplevelse av hälsa och välbefinnande hos vuxna personer med Typ 1 Diabetes Mellitus (T1DM). Jämförelser gjordes även mellan kön och åldrar. Urvalet gjordes från medlemmar i Gävleborgs Diabetesförbund och bestod utav 56 personer (kvinnor n 30, män n 26) med ett åldersspann mellan 19-76. Använd datainsamlingsmetod var en förkortad och översatt version av mätinstrumentet Ryff’s Psychological Well being Scale. Enkäten bestod utav 18 frågor inom de 6 dimensioner som instrumentet består utav: Självacceptans, positiva relationer med andra, autonomi, levnadskontroll, meningen med livet samt personlig utveckling. Resultatet visade att gruppen T1DM skattade sig generellt högt inom hälsa och välbefinnande men lägst inom dimensionen autonomi och högst inom positiva relationer med andra. Statistisk signifikans framkom vid jämförelse av åldersgrupperna 19-39 och 40-60 inom dimensionerna meningen med livet samt personlig utveckling där gruppen 19-39 skattade sig högst inom båda dimensionerna. Statistisk signifikans kunde även påvisas vid jämförelse av samtliga 3 åldersgrupper inom dimensionen meningen med livet där gruppen 19-39 skattade sig högst och 61+ lägst. Slutligen kunde statistisk signifikans påvisas mellan könen inom dimensionen positiva relationer med andra där kvinnorna skattade sig högre än männen. Vidare forskning behövs inom området som rör personer med T1DM för att förbättra allmän hälsa och välbefinnande. / The aim of this study was to describe the experience health and well-being among adults with type 1 diabetes mellitus (T1DM). Comparison was made regarding sex and age. The sample was taken from Gävleborgs Diabetesförbund and consisted of 56 persons (women n 30, men n 26) aged between 19 and 76. Health and well-being was measured with a shortened translated 18 item version of the instrument Ryff’s Psychological Well being Scale. The 18 items describe the 6 dimensions of the instrument which it is built on: self-acceptance, positive relationships with others, autonomy, environmental mastery, purpose in life and personal growth. The result shows that the group T1DM estimated themselves generally high in health and well-being but lowest in the dimension autonomy and highest in positive relations with others. Statistical significance was shown in comparison between age groups 19-39 and 40-60 in the dimensions purpose in life and personal growth, where the group 19-39 estimated themselves highest in both dimensions. Statistical significance was also demonstrated in comparison between all age groups in the dimension purpose in life, where the group 19-39 estimated themselves highest and 61+ lowest. Finally, statistical significance was shown between the sexes in the dimension positive relations with others, where the women estimated themselves higher than the men. Further research is needed in the area that involves persons with T1DM to improve their general health and well-being.

The work-life balance is currently in vogue among governments, organizations as well as researchers. Higher managers in organizations all over the world are exposed to significant pressures in their jobs, which further influence the balance between their work and private lives, job satisfaction and overall well-being. In this thesis, we apply a different perspective on the topic of work-life balance than most of the previous scientific research. We have focused on the governmental, organizational and individual factors that affect the work-life balance of higher managers and the consequent influence on their job satisfaction and overall well-being. The objective of this study is to contribute to the work-life balance research by exploring the fit between companies’ human resource practices and higher managers’ actual perceptions and needs. In order to gain different perspectives, our empirical research consists of a series of interviews with both HR managers and members of higher management. The key findings in terms of the factors influencing higher managers are reported. They suggest that the individuals are influenced by several aspects. The responsibility for personal work-life balance does not only lie on individuals themselves, but the organizations and governments play an important role in treating this issue as well.

Tidigare forskning har funnit samband mellan självkänsla och olika hälsotillstånd. Forskning har även påvisat att personer med låg självkänsla förklarar misslyckanden med hjälp av inre faktorer till skillnad från personer med hög självkänsla. Detta kan påverka graden av välbefinnande. Syfet med föreliggande studie var att undersöka hur bassjälvkänsla, kompetensbaserad självkänsla samt attributionsstil predicerar subjektivt välbefinnande. En kvantitativ enkätstudie genomfördes på 132 gymnasieungdomar. Resultatet visade att bassjälvkänsla och kompetensbaserad självkänsla korrelerade, positivt respektive negativt med subjektivt välbefinnande. Vidare visade resultatet att bassjälvkänsla var starkast prediktor för subjektivt välbefinnande men även kompetensbaserad självkänsla var av signifikans. Det fanns inget signifikant samband mellan vilken attributionsstil deltagarna uppvisade samt uppmätt subjektivt välbefinnande. Den föreliggande studien påvisade vikten av en god bassjälvkänsla.

Mot bakgrund av den dokumenterat goda effekt träning har på psykisk och fysisk ohälsa och möjlighet till träning på arbetstid som många arbetsgivare erbjuder sina anställda, syftade denna kvalitativa studie till att få förståelse för vad som styr anställdas vilja att delta i erbjudna träningsmöjligheter. Datamaterialet tolkades med induktiv tematisk analys och baserades på halvstrukturerade intervjuer med sex personer. Resultatet visade att attityden till träning var betydelsefull för intervjupersonernas beslut att delta i erbjudna aktiviteter. Attityden kunde i sin tur kopplas till personernas självförtroende och self-efficacy. Företagets friskvårdspolicy och anställdas tillgång till aktivt stöd av friskvårdspersonal, såväl som utbudet av träningsaktiviteter upplevdes ha betydelse för viljan att engagera sig i träning. Lustkänsla och gemenskap motiverade till fortsatt träning. Resultatet stöds av tidigare forskning som behandlat motivation till träningsengagemang.