La présente thèse traite de l'appropriation de l'espace public par les femmes algériennes vu à travers le prisme des mobilités quotidiennes du nord-ouest algérien ; avec en filigrane, les stratégies de contournement des rigidités du quotidien et qui aboutissent à la création d’un espace social au féminin. Jusqu'à la fin des années noires, la place des Algériennes dans l'espace public n'était pas une évidence ; elle l'est devenue à présent, même si elle est encore contestée par certains. Il apparaît très clairement que les transports de voyageurs ont été l'un des vecteurs de l'émancipation féminine, nous entendons ici : le droit à l'égalité sociale. Son dynamisme, allié à une offre plus adaptée aux besoins, a facilité l'accès aux ressources émancipatrices : éducation, travail, vie associative, démarches de toute nature. Bien que son impact reste en général méconnu, tant sur le plan statistique que sociologique, il représente pour des millions de femmes le moyen de s'affranchir spatialement du carcan patriarcal. Certes, il n'en est que l'un des facteurs, mais sans son dynamisme, il y aurait eu un goulot d'étranglement social, dans une région où les déplacements pédestres sont limités par la faiblesse des aménagements piétons ainsi que par les contraintes climatiques. Quant aux trajets féminins en deux roues, ils sont quasiment inexistants pour des raisons culturelles. Bien que les Algériennes soient de plus en plus nombreuses à passer leur permis de conduire, elles sont encore très peu à se déplacer régulièrement seule au volant d’une voiture. C’est pourquoi nous avons considéré le transport de voyageurs comme « un fil conducteur » qui nous a permis d'observer les différentes facettes de la place des femmes dans l'espace public algérien. A partir des wilayas du nord-ouest algérien, nous examinerons la condition des femmes dans l’espace public. Quelle est la véritable conséquence des mobilités féminines sur l'évolution de la place des femmes dans la société algérienne ? Cette assise communautaire nouvelle, si improbable quelques années auparavant, peut-elle constituer une étape vers une métamorphose sociale plus profonde ? / The present thesis is about the appropriation of public space by Algerian women, as seen through the prism of their daily mobility in the north western region of Algeria ; with, just beneath the surface, the strategies of skirting round day to day living restraints which lead to the creation of a social space for women.Until the end of the « dark years », Algerian women’s place in public was not obvious; it is now, even if questioned by many. It appears very clearly that public transport was one of the vectors for women’s emancipation, meaning in this context: the right to social equality. Its dynamism, combined with an offer more adapted to people’s needs, made access to emancipating resources easier: education, work, community life, initiatives of all kinds. Although its impact remains generally unknown, from a statistical or sociological point of view, it represents for millions of women a way to liberate themselves from patriarchal shackles. Indeed, it is only one factor among others, but without its dynamism, there would have been a social bottleneck. In a region where journies on foot are limited by poor pedestrian facilities and climatic conditions. As to journies on two wheels, they are practically inexistent for cultural reasons. Even though more and more Algerian women arepassing their driving test, there are still relatively few using this means of transport.Starting with north-western Algerian « wilaya », we will examine the condition of women in public transport. What are the real consequences of women’s mobility on the evolution of their status in Algerian society ? Could this new community basis, completely unforeseeable a few years ago, constitute a step towards deeper social change ?

Syfte: Litteraturstudien syftar till att studera äldre kvinnor som utsatts för våld i nära relationer med utgångspunkt från kvinnornas perspektiv. Studien syftar till att lyfta fram hur äldre kvinnor påverkas, vad de uttrycker för behov av stöd, hur de beskriver problematiken med att lämna ett våldsamt förhållande samt förövarens påverkan på kvinnan.   Metod: I studien granskas 13 artiklar. Studien är en kvalitativ litteraturstudie med tematisk analys. Resultat: Studien resulterar i 3 huvudteman med 2 underteman vardera. Huvudtemana behandlar: (1) behov av stöd, (2) förövarens påverkan, och (3) känslor av skam och skuld.  Slutsats: Kvinnorna uttrycker ett behov av anpassade formella insatser samt berättar att de finner stor hjälp i stödgrupper. Kvinnornas förövare kontrollerar genom isolation och skrämsel. Kvinnorna upplever skuld och skam över deras situation samt tar på sig ansvar för våldet vilket påverkar deras psykiska mående. / Aim: This literature study aims to study older women who are exposed to IPV told from the women’s perspective. The study wants to highlight how older women are affected, what kind of support they want, difficulties in leaving and the perpetrator’s impact. Method: The design is a qualitative literature study using thematic analysis on 13 articles.  Results: The study resulted in 3 main themes with 2 sub-themes each. The main themes highlights: (1) the need for support, (2) the perpetrator’s impact, and (3) the shame and guilt. Conclusion: The women express a need for adapted formal support and express that they find great help in support groups. The women's perpetrators control them through isolation and intimidation. The women experience guilt and shame over their situation and take on responsibility for the violence which affects their mental health.

Consumers and the society as a whole are increasingly demanding companies to take their social responsibility and work actively for gender equality. Companies have therefore begun to use feminist messages in their advertising, also known as femvertising. Femvertising canbe described as advertising that strives to challenge norms about gender roles and body ideals, as well as empower women to achieve gender equality. If companies are not perceivedas genuine in their femvertising and use feminist messages to increase their sales, this can be classified as femwashing. The aim of this study is to examine young adults’ attitude towards femvertising and femwashing. Thus, young adults’ general attitude, the correlation between attitude towards femvertising and femwashing, and also which factors that can affect young adults’ attitude are investigated. Based on previous research, seven hypotheses were formulated. The data collection method for this study was a quantitative digital survey. There sult shows that young adults generally have a positive attitude towards femvertising and a negative attitude towards femwashing. The correlation between attitude towards femvertising and femwashing can be considered as strong. Gender, political opinion and identification as a feminist or not are factors that can influence young adults’ attitude towards femvertising and femwashing. Specifically, women, left-wing sympathizers and feminists tend to be more positive towards femvertising and more negative towards femwashing, compared to men, right-wing sympathizers and non-feminists. The result also shows that women are more positive to femvertising and more negative to femwashing because they tend to be both feminists and left-wing sympathizers to a greater extent than men. Based on theory about gender in the media, postfeminism and advertising, the result is analyzed and discussed. / Konsumenter och samhället i stort ställer allt högre krav på att företag ska ta sitt sociala ansvar och aktivt arbeta för jämställdhet. Företag har därmed börjat använda feministiska budskap i sin marknadsföring, även känt som femvertising. Femvertising är marknadsföring som strävar efter att utmana normer kring könsroller och kroppsideal samt stärka kvinnor för att uppnå jämställdhet. Om företag inte upplevs genuina i sin femvertising och istället utnyttjar feministiska budskap för att öka sin försäljning, kan detta klassas som femwashing. Syftet med denna studie är att kartlägga unga vuxnas attityd till femvertising och femwashing. Därmed undersöks unga vuxnas generella attityd, sambandet mellan attityd till femvertising och femwashing samt vilka faktorer som kan påverka unga vuxnas attityd. Baserat på tidigare forskning utformades sju hypoteser. Datainsamlingsmetoden för studien var en kvantitativ digital enkät. Resultatet visar att unga vuxna generellt har en positiv attityd till femvertising och en negativ attityd till femwashing. Sambandet mellan attityd till femvertising och femwashing kan konstateras vara starkt. Kön, politisk åskådning och identifiering som feminist eller ej är faktorer som kan påverka unga vuxnas attityd till femvertising och femwashing. Specifikt tenderar kvinnor, vänstersympatisörer och feministeratt vara mer positiva till femvertising samt mer negativa till femwashing, i jämförelse med män, högersympatisörer och icke-feminister. Resultatet visar även att kvinnor är mer positivatill femvertising och mer negativa till femwashing på grund av att de tenderar att vara både feminister och vänstersympatisörer i större utsträckning än män. Utifrån teori om kön i media, postfeminism samt marknadsföring analyseras och diskuteras resultatet.

No description available.

The Covid-19 pandemic has put Sweden in a new and challenging situation. Several of thewomen's shelters in Sweden have reported an alarming pressure as a result of increased casesof women and children in vulnerable situations. Based on a qualitative research strategy, thisstudy examines how women's shelter workers experience and handles the practical andemotional work due to the Covid-19 pandemic. To examine this study's purpose and researchquestions, five semi-structured interviews were conducted with women’s shelter workers fromvarious women's shelters in Sweden. During each interview, the study subjects were given theopportunity to share their own experiences regarding the work situation due to the Covid-19pandemic. The gathered empirical material was analyzed using Arlie Hochschild's theoryregarding emotional work. The results of the study show that the majority of the study subjectsexperience changes in the number of abused women in need of help and support and that thepractical work has been limited and challenged. Furthermore, the study subjects experiencetheir jobs as even more emotionally demanding during the Covid-19 pandemic, but this had noeffect on the way of dealing with the emotional work. Several different coping strategies couldbe identified in the way of handling the emotional work, including recovery, previousprofessional experience, surface or deep emotional acting and the support from colleagues.With the help of different approaches, the study subjects distinguish themselves from theirprofessional role in order to not identify themselves too strongly with the emotional work. Theresults of the study proved that different coping strategies are of importance to be able to handleand complete emotional work. / Coronapandemin har resulterat i en ny och utmanande situation för Sverige. Många av landetskvinnojourer har rapporterat om ett alarmerande tryck på sina verksamheter till följd av ökadefall av kvinnor och barn i utsatta situationer. Utifrån en kvalitativ forskningsstrategi undersökerdenna studie hur jourkvinnors praktiska respektive emotionella arbete upplevs och hanteras tillföljd av coronapandemin. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes femsemistrukturerade intervjuer med jourkvinnor från olika kvinnojourer i Sverige. Underrespektive intervjutillfälle fick jourkvinnorna möjlighet att dela med sig av sina egnaupplevelser gällande arbetssituationen under coronapandemin. Det empiriska materialetanalyserades med hjälp av emotionssociologiska begrepp från Arlie Hochschilds teori somberör emotionellt arbete. Resultaten visar att majoriteten av jourkvinnorna uppleverförändringar i antalet stödsökande och att det praktiska arbetet kommit att resultera ibegränsningar och utmaningar. Vidare visade det sig att jourkvinnorna utför ett än meremotionellt krävande arbete under coronapandemin, detta hade däremot ingen påverkan påjourkvinnornas sätt att hantera de emotionella påfrestningar som uppstår i arbetet medvåldsutsatta kvinnor. Arbetet som jourkvinnorna utför kunde även liknas med etthärbergeringsarbete i takt med att de bär på både sina egna och andras känslor. Flera olikahanteringsstrategier kunde identifieras i jourkvinnornas sätt att hantera det emotionella arbetet,däribland återhämtning, tidigare yrkeserfarenhet, ytligt respektive djup emotionellt agerandesamt stödet som återfinns hos jourkvinnornas kollegor. Det framgick att jourkvinnorna medhjälp av olika förhållningssätt kan skilja på sig själva och sin yrkesroll för att inte identifierasig för starkt med det emotionella arbetet. Olika hanteringsstrategier visade sig således vara avstor vikt för att jourkvinnorna ska kunna hantera och fullfölja det emotionella arbetet.

Background: One of nine women will at some point in life be treated for breast cancer. When a woman receives a cancer diagnosis, it can be a trigger of a life crisis, which manifests itself in different phases: shock phase, reaction phase, processing phase and reorientation phase. Breast cancer affects the women's lifeworld and create suffering. Aim: The aim of this study was to describe women's experiences of receiving a breast cancer diagnosis. Method: This is a literature-based study of twelve qualitative articles. The articles was analyzed according to a qualitative content analysis of Graneheim and Lundman (2004). Results: The findings of this study were that women with a newly-diagnosed breast cancer went through a life crisis while diagnosed. Three themes emerged; 1: 'To receive the diagnosis of breast cancer'. Subthemes that emerged in this theme was; 'To be in shock', 'Fear of the disease progress and its consequences', and 'Uncertainty about the future'. 2: 'Strategies to master the new life situation'. Subthemes was; 'Activities to manage everyday life', 'Trust in spirituality' and 'To accept the diagnosis'. 3: 'The inherent meaning of support'. Subthemes was; 'The importance of health professionals supportive and informative role' and 'The significance of family and friend's support'. Conclusion: Receiving a breast cancer diagnosis is manifested as multifaceted and had a great impact on women's lives. Spirituality had a great significance for women's life-world. How the diagnosis was received, was highly individual.

This thesis explores the roles of women of faith in peacebuilding in the conflict between the Gusii and Maasai of South-western Kenya. While religion has at times legitimated women’s exclusion and predominantly created male religious elite figures in peacebuilding, I demonstrate how women of faith deploy religious resources for peace. Acting within complex unequal gendered socio-cultural conditions and positions, the women of faith deploy religious faith as an identity, motivation, and legitimating moral authority and voice in peacebuilding. Gendered barriers hinder them from finding status and a place in formal peacebuilding mechanisms alongside males, but still the women of faith struggle and develop an attitude and disposition of moral influence, and faith power that facilitates them to act as agents in peacebuilding. The women of faith deploy religious resources in mourning and burial rituals of healing and reconciliation, in everyday spiritual practices of sharing lives, and through services that provide security and protection especially for children, the elderly, the injured and the infirm. Religion enables women to establish protective infrastructure through women of faith networks and organizations that provide services to the community, mobilize human capital, and conduct outreach and community engagement. I show that even as the women of faith deploy these religious resources for peacebuilding, they recognize the gendered barriers they are faced with and the public peacebuilding mechanisms that they are excluded from. Deployment of religious resources for peacebuilding intersects with gender identities and relations, and in some instances religious faith transcends established gender norms and gendered barriers or even removes them.

Thesis (DPhil (History)—University of Stellenbosch, 2004. / Toe die onderhandeling vir ‘n nuwe demokratiese bestel in Suid-Afrika na 1990 begin is, het dit ‘n tydperk ingelei waar talle kwessies oor menseregte na vore gekom het. Ook vroue het die geleentheid aangegryp om vrouesake en gender-verhoudings op die nasionale agenda te plaas in ‘n poging om die onregverdighede van die verlede aan te spreek. Die Women’s National Coalition (WNC) is in 1992 amptelik gestig uit vrees dat vroue van die belangrike politieke prosesse wat die toekoms van Suid-Afrika sou bepaal, uitgesluit sou word. Die doelwitte van die WNC was om inligting oor vroue se behoeftes en aspirasies in te samel en dit in ‘n Vrouehandves saam te vat wat uiteindelik ‘n integrale deel van die nuwe grondwet van Suid-Afrika sou word. Die WNC was ‘n inisiatief van die African National Congress Women’s League (ANCWL). Die swart vrou in Suid-Afrika se onderdrukking was drieledig: sy was onderdruk as vrou, deur patriargie en deur apartheid. Sy het polities aktief geraak toe haar familiestrukture bedreig is en het teen paswette, swak behuising, en uitsetttingsaksies van die regering, geprotesteer. Tydens die 1980’s het swart vroue wat aan die noodtoestand blootgestel is, se politieke betrokkenheid verander en sy het ‘n rewolusionêre vryheidsvegter geword. In die buiteland het die swart vrou wat in die bevrydingstryd betrokke was geleidelik erkenning in die ANC gekry. Hierdie vroue was ná 1990 gedetermineerd dat hul verwagtinge vir totale gelykberegtiging in die demokratiese Suid-Afrika sal realiseer. In hierdie proefskrif val die soeklig veral op die Afrikanervrou en -vroueorganisasies wat by die WNC aangesluit het. As Afrikanernasionalis was haar politieke betrokkenheid in die verloop van die geskiedenis marginaal. Met geïsoleerde aktivistiese optrede soos die vroue-optogte van 1915 en 1940, asook die militantheid van die vakbondvroue, het Afrikanervroue hoofsaaklik die veilige ruimte van die liefdadigheidsterrein gebruik om hul politieke voorkeure uit te leef. Afrikanervroue se betrokkenheid in die stemregbeweging was op aandrang van die mans en by insinuasie ook die optogte van 1915 en 1940. Met die magsoorname van die Nasionale Party het die Afrikanervrou polities onbetrokke geraak. Haar funksie was hoofsaaklik die van moeder en vrou en ondersteunend van die heersende ideologie. Met die aftakeling van apartheid is talle tradisionele Afrikanersimbole bevraagteken. Meer as 40% van die Afrikaner het by die meer regse partye aangesluit. Hierdie gebeure het die Afrikanervrou aan die begin van die 1990’s sonder ‘n spesifieke identiteit gelaat. Met die onderhandelings vir die toekomstige demokratiese bestel ‘n werklikheid, was die Afrikanervrou in ‘n onbenydenswaardige identiteitskrisis gedompel. Sy wou apolities bly, maar is deur Afrikanerintelligentsia en politici aangesê om die politieke wêreld te betree. Aan die anderkant wou Afrikanerkultuurorganisasies die Afrikanerkultuur inklusief beveilig. Die Afrikanervroue het moeilik by die WNC aangepas. Daar was talle praktiese probleme, maar dit was veral haar gebrek aan politieke vernuf, en die vyandigheid van swart vroue wat die vergaderings van die WNC domineer het, wat haar betrokkenheid in die wiele gery het. Die gedagte het ook by feitlik al die Afrikanervroue ontstaan dat die WNC ‘n politieke rookskerm was vir die ANC om sy magsbasis te versterk. Die spanninge van die Veelparty-onderhandelinge het ook na die WNC oorgespoel en vertragings en opskorting van lidmaatskap tot gevolg gehad. Daar was Afrikanervroue wat hul belewenis van die WNC as volkome positief ervaar het, wat dit as geleentheid gesien het om by vrouebemagtiging en politieke onderhandelinge betrokke te raak. Die meerderheid van vroue wat by hierdie ondersoek betrek is, was egter onseker en het die negatiewe aspekte van hul belewenis hulle die ondervinding laat bevraagteken. Daar was selfs vroue wat slegs die vyandigheid onthou het. Uiteindelik het Afrikanervrou nie heeltmal aangepas by die WNC nie en was ook nie werklik betrokke nie.

Författarna har studerat hur kvinnor utsatta för våld i en nära relation upplever bemötandet i vården, genom granskning av elva kvalitativa studier. Resultatet visar att känslan av skuld och skam är stor hos kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Kvinnorna vill berätta om sin situation, men endast om de upplever att sjuksköterskan vill lyssna, har tid och kan han-tera informationen. Flertalet kvinnor önskade att sjuksköterskan skulle fråga dem om våldet, de längtade efter att någon skulle ta kontroll över situationen. Oftast känner sig kvinnorna dömda, förlöjligade och respektlöst bemötta av hälso- och sjukvården efter de berättat om våldet som försiggår i relationen. Kvinnor som levt under hot och våld från sin man har ofta en bräcklig och skev självbild. Vilket ökar deras osäkerhet och förstärker eventuella negativa upplevelser i vården. I och med det kan ett dåligt bemötande från vårdpersonalen i värsta fall öka kvinnornas känsla av hjälplöshet och bekräfta skammen de bär på. Studien påvisar att hälso- och sjukvården är en mycket viktig instans för kvinnor utsatta för våld av sin partner, trots detta finns sällan kunskap hos personalen. Författarna har funnit brister i bemötandet och omhändertagandet av kvinnorna och även i kontakten med andra viktiga instanser. Vårdpersonalen behöver kunskap, handlingsplaner och riktlinjer för att kunna lotsa kvinnorna vidare i deras väg mot ett liv utan hot och våld. När väl kvinnan samlat mod till sig för att erkänna sin situation i vården och inte blir tagen på allvar kan det i vissa fall få förödande konsekvenser. Medan en genuint intresserad sjuksköterska som har kunskap och är villig att lägga sin tid på kvinnan och relationen till henne, kan vara livsavgörande. Sjuksköterskan kan hjälpa henne en bit på vägen till ett liv utan smärta, rädsla och ensamhet. / Background: Violence against women is a major global public health issue, which has an impact on women’s lives and mental health. Aim: To explore healthcare experiences of women exposed to intimate partner violence. Method: Literature based study with eleven qualitative studies. Results: The women who sought help felt ashamed for the violence and most of them didn’t get the help they needed. They felt that the caregivers didn’t believe in their stories or their experiences. The health care professionals made them feel like objects and not human beings. Few women had a good experience of the care they were given, in those cases the caregivers had asked the women about the violence and gave them time to talk and made them feel safe and comfortable. Conclusion: Nearly all of the women had feelings of shame and guilt. They wanted the caregiver to ask them about the violence, because they found it hard to reveal it themselves. Caregivers need more knowledges about intimate partner violence and its impact on the women to offer right kind of help.They also need guidelines to know how to meet and help these women.

The purpose of the thesis is to understand and analyze the present situation of gender equality in politics in the Philippines, investigate women's opportunities to be politically active and to exercise political influence. Finally find out if there is a difference in horizontal and vertical positions between women's and men's representation in politics and investigate further possibilities and problems that might be associated with women's political representation in the Philippines. The empirical material for this thesis has been gathered through qualitative interviews with male and female politicians from Manila, the capital of the Philippines. The theoretical framework is divided into different parts which are used to analyse various points from the empirical material. In this chapter, we included theories about differences between gender experiences and why women should be politically active. As well as the meaning of an overrepresentation of a certain group in politics and the possible reasons to women’s underrepresentation in politics as well as the arguments about women's presence in politics, and also the horizontal and vertical segregations. To analyse the empirics from a theoretical point of view, we have divided the results into three sub-categories which are the respondents' attitude to the present situation of gender equality in politics, women's opportunities to be politically active and to make political influence and the horizontal or vertical divisions between women and men's positions in politics.  The results from this thesis shows that women are as competent as men in the political field, and they have a lot of experiences to contribute with in politics that benefit all the citizens, but it is easier for women to come in politics if they are a part of a political clan. But these women, who replace their family members, usually pursue those members’ decision, but do not act according to their own will.