The aim of this project was to define, implement and evaluate a physics based model, which would only require small amounts of manual input, forfitting a mesh to facial scans. Our idea was to use a mesh built of springs, and simulate mechanical forces on the mesh to fit it to scan data. The locations of some predefined key facial features, the only manual input needed, served as hard constraints for an initial rough fit. A finer and more detailed fit was obtained by applying an imagined force field from the scan data on the mesh. Despite some irregularities in the results, to which we have suggested possible solutions or model improvements, the approach appears to be viable. / Syftet med projektet var att definiera, implementera och utvärdera en fysik-baserad modell, som skulle kräva endast en liten mängd manuellt arbete, för anpassning av en digital ansiktsmask till data från en 3D-scanner. Vår idé var att använda en mask uppbyggd av fjädrar, och simulera mekaniska krafter på masken för att forma den efter data. Det enda manuella arbete som krävdes var att pricka ut positionerna för några fördefinierade karakteristiska punkter i ansiktet, vilka användes som randvillkor för en första ungefärlig anpassning. En bättre och mer detaljrik anpassning erhölls sedan genom att införa ett kraftfält från datapunkterna till masken. Trots en del oegentligheter i slutresultatet, för vilka vi föreslagit möjliga lösningar eller förbättringar i modellen, verkar det vara ett gångbart tillvägagångssätt.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-153772 |
Date | January 2014 |
Creators | Andersson, Emil, Lilja, Hanna |
Publisher | KTH, Skolan för teknikvetenskap (SCI) |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | English |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.009 seconds