Föreliggande studie undersöker sfi-lärares syn på användning av skönlitteratur som pedagogiskt verktyg i undervisningen av vuxna invandrare. Studien ämnar besvara tre frågeställningar, som dels berör vilka skäl lärarna ger för sin användning av skönlitteratur som en del av sin undervisningspraktik, dels vilka skönlitterära texter de väljer och varför. Studien tar avstamp i sociokulturell teori samt vetenskapliga teorier kring litteracitet och språklärarkognition. Den valda datainsamlingsmetoden har varit semistrukturerade intervjuer med sex sfi-lärare i en svensk storstadskommun, där samtliga har besvarat frågor rörande sin undervisningspraktik som kopplat till skönlitterärt läsande. Svaren har sedan analyserats tematiskt och organiserats efter fyra övergripande kategorier: didaktiska resonemang, affektiva resonemang,organisatoriska resonemang och urvalsrelaterade resonemang. Resultaten indikerar att informantern använder skönlitteratur av språkpedagogiska skäl, med en huvudsaklig strävan att utveckla elevernas litteracitetsförmågor. Utöver det finns det även affektiva dimensioner som spelar in – att skönlitteraturen kan inspirera eller ingjuta självförtroende – samt att det kan vara gynnsamt att arbeta med texterna rent organisatoriskt. Avslutningsvis styrs informanternas textval av flera olika faktorer, men de mest avgörande är elevernas språkliga nivå, upplevd nivå på texten i sig samt tillgänglighet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-207566 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Farran-Lee, Nelly |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för ämnesdidaktik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds