Since metals in general, and steels in particular, are vital construction materials in our modern society, the corrosion protection of said materials is of great importance, both to ensure safety and to reduce costs associated to corrosion. Previously, chromium (VI) and other harmful substances were effectively used to provide corrosion protection to steel, but since their use was heavily regulated around year 2000, no coating has yet been developed that, in a fully satisfactory manner, replaces their corrosion protective properties.In this thesis, the use of hydrophobic and superhydrophobic surface coatings as part of corrosion protective coating systems has been studied. Since the corrosion mechanism relies on the presence of water to take place, the use of a superhydrophobic coating to retard the penetration of water to an underlying metal surface is intuitive. The evaluation of corrosion protective properties of the hydrophobic and superhydrophobic surfaces was performed using mainly contact angle measurements and electrochemical measurements in severely corrosive 3 wt% NaCl water solution.First, the differences in corrosion protection achieved when employing different hydrophobic wetting states were investigated using a model alkyl ketene dimer wax system. It was found that superhydrophobicity in the Lotus state is superior to the other states, when considering fairly short immersion times of less than ten days. This is due to the continuous air film that can form between such a superhydrophobic surface and the electrolyte, which can retard the transport of electrolyte containing corrosive ions to the metal surface to the point where the electrical circuit is broken. Since corrosion cannot occur unless an electrical current is flowing, this is a very efficient way of suppressing corrosion.An air layer on an immersed superhydrophobic surface is, however, not stable over long time, and to investigate long-term corrosion protection using hydrophobic coatings a polydimethylsiloxane formulation containing hydrophobic silica nanoparticles was developed. This system showed enhancement in corrosion protective properties with increasing particles loads, up until the point where the particle load instead causes the coating to crack (at 40 wt%). The conclusion is that the hydrophobicity of the matrix and filler, in combination with the elongatedivdiffusion path supplied by the addition of particles, enhanced the corrosion protection of the underlying substrate.To further understand how hydrophobicity and particle addition affect the corrosion protective properties of a coating a three layer composite coating system was developed. Using this coating system, consisting of a polyester acrylate base coating, covered by TiO2 particles (with diameter < 100 nm) and finally coated with a thin hexamethyl disiloxane coating, it was found that both hydrophobicity and particles are needed to reach a great enhancement in corrosion protective properties also for this system. / Eftersom metaller, och då särskilt stål, är viktigta konstruktionsmaterial i vårt moderna samhälle är korrosionsskydd av stor betydelse, både för att garantera säkerhet och för att minska kostnader som uppkommer i samband med korrosion. Tidigare har sexvärt krom och andra skadliga ämnen använts för att på ett effektivt sätt skydda stål från korrosion, men efter att deras användning kraftigt reglerades runt år 2000 har ännu ingen beläggning utvecklats som helt kan ersätta krombeläggningarna med avseende på funktion.I denna avhandling har hydrofoba och superhydrofoba ytbeläggningar och deras möjliga applikation som en del av ett korrosionsskyddande beläggningssystem studerats. Eftersom korrosionsmekanismen är beroende av närvaron av vatten, är användandet av en superhydrofob beläggning för att fördröja transporten av vatten till den underliggande metallytan intuitiv. De korrosionsskyddande egenskaperna hos superhydrofoba ytbeläggningar utvärderades här främst med hjälp av kontaktvinkelmätningar och elektrokemisk utvärdering i korrosiv lösning bestående av 3 vikts% NaCl i vatten.Först undersöktes skillnaden i korrosionsskydd som uppnås vid användandet av ytbeläggningar med olika hydrofoba vätningsregimer med hjälp av ett modellsystem bestående av ett alkylketendimer vax. Det konstaterades att superhydrofobicitet i Lotusregimen är överlägset bättre än de andra hydrofoba vätningsregimerna, i alla fall när man ser till relativt korta exponeringstider, typiskt mindre än tio dagar. Detta beror på att den kontinuerliga luftfilm som kan bildas på en sådan typ av superhydrofob yta kan minska transporten av elektrolyt (som innehåller korrosiva joner) till metallytan till den grad att den elektriska kretsen bryts. Eftersom korrosion inte kan ske utan en sluten elektrisk krets är detta ett mycket effektivt sätt att förhindra korrosion från att ske.Ett luftskikt på en superhydrofob yta nedsänkt i vatten är dock inte stabilt under lång tid. För att undersöka möjligheten till korrosionsskydd under längre tid med hjälp av hydrofoba beläggningar utvecklades en hydrofob ytbeläggning bestående av polydimetylsiloxan och hydrofoba nanopartiklar av kiseldioxid. Detta system visade en förbättring av korrosionsskyddet vid ökat partikelinnehåll upp till den koncentration (40 wt%) där i stället sprickbildning i ytbeläggningen observerades. Från detta system kunde slutsatsen dras att matrisens och partiklarnasvihydrofobicitet i kombination med den längre diffusionsvägen som partiklarna orsakade förbättrade korrosionsskyddet av den underliggande metallen.För att ytterligare förstå hur hydrofobicitet och partikeltillsatser påverkar en ytbeläggnings korrosionsskyddande egenskaper har dessutom ett treskikts kompositbeläggningssystem utvecklats. Genom att använda detta beläggningssystem, som består av en basbeläggning av polyesterakrylat, ett lager TiO2-partiklar (med en diameter på <100 nm) slutligen belagt med ett tunt ytskikt bestående av hexametyldisiloxan så kunde slutsatsen dras att både en hydrofob matris och partiklar behövs för att nå en markant förbättring av ytbeläggningens korrosionsskyddande egenskaper. / <p>QC 20151015</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-175405 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Ejenstam, Lina |
| Publisher | KTH, Yt- och korrosionsvetenskap, SP Technical Research Institute of Sweden, Stockholm |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-CHE-Report, 1654-1081 ; 2015:54 |
Page generated in 0.0029 seconds