SLUTSATS: För att nå min egen, djupaste, svarta spegel hade jag behövt ”möta mitt eget mörker”, som Soran Ismail beskriver det i Absolut Svensk… Gjorde jag det? Njae… Jag hade gärna utforskat mina fördomsfulla sidor mer, för att se var jag själv står på skalan mellan Tes och Antites. Soran gjorde i avsnitt 1 ett vetenskapligt fördomstest, där reaktioner registrerades för att ta reda på fördomar en ”inte vet om att den har”. Någon liknande miljö eller metod (vetenskaplig, existentiell eller psykoanalytisk) möttes jag inte av under kursen där jag kunde ta mitt fördomsprojekt så mycket längre, däremot synliggjordes en undangömd identitet hos mig själv som jag har haft fördomar kring, baserat på ett internaliserat förtryck. I min vilsenhet kunde jag orientera mig mot att börja utforska detta ämne parallellt i samband med självreflektionen. Jag vill alltså hävda att desorientering, att gå vilse, är startpunkten för självreflektion. Och att självreflektion i samband med kommunikation och kunskap är det som krävs för att krossa fördomar. Konst bör därför sträva efter att inleda en process av självreflektion, för att det betraktande subjektet ska kunna spegla sig i sin egen svartaste spegel – där fördomen existerar inom en. / Svarta speglar - magisterutbildningen i konstnärlig självreflektion
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uniarts-187 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Elg, Eva-Marie // Emie |
| Publisher | Stockholms konstnärliga högskola, Institutionen för skådespeleri |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds