Det vetenskapliga problemet som föreligger handlar om att institutionsvård inte visar de goda resultat det avser att göra. Ungdomar lär sig istället mer om kriminalitet under placeringstiden. Syftet med uppsatsarbetet är att beskriva och försöka förstå personalens upplevelser och erfarenheter av att arbeta med ungdomar för att återanpassa dem till ett liv utan kriminalitet, i institutionsmiljö där ungdomarna kan ha en negativ påverkan på varandra. Frågeställningarna fokuserar på respondenternas beskrivning av deras arbete för att ge förutsättningar för ungdomarna att återanpassas till ett liv utan kriminalitet samt hur de förhåller sig till risken för ungdomarnas negativa påverkan på varandra. Frågeställningarna har studerats genom en kvalitativ ansats och vi har genom semistrukturerade intervjuer inhämtat vårt empiriska material. Vi har intervjuat elva personer som arbetar på SiS-ungdomshem. Våra resultat har analyserats utifrån Goffmans teori om totala institutioner. Förutom denna teori har vi också tidigare forskning om smittoeffekt i institutionsmiljö, personalens arbete samt institutionsvård. Resultatet visar att personalen upplever att de har förutsättningar att återanpassa ungdomarna till ett liv utan kriminalitet. Resultatet visar vidare att de har olika metoder för att arbeta med detta samt att det skiljer sig mellan institutionerna och avdelningarna. Resultatet visar även att personalen upplever en risk med att placera ungdomar med likartad problematik på samma ställe och att ungdomarna då kan ha en smittoeffekt på varandra. Slutligen visar resultatet att vistelsetiden inte har betydelse för smittoeffekten mellan ungdomarna, det är personalens strategier och närvaro som är avgörande. / The scientific problem that exists in this study is that the institutional care does not show the good results they intend to do. Instead young people learning about crime during the stay at the institution. The aim of this essay was to investigate the experiences of the institution staff working with young people to adapt them to a life without crime, in an environment where the youth could have a negative impact on each other. The questions focuses on respondents' work in order to give young people a chance to adapt to a life without crime and how they relate to the risk of young people's negative impact on each other. The questions have been studied through a qualitative approach and we have through semi-structured interviews collected our empirical material. We have interviewed eleven people working at SiS-institutions. Our results have been analyzed based on Goffman's theory of asylums. In addition to this theory, we also have previous research on negative impact in institutional environment, the staff’s work and institutional care. The result shows that the staff has the potential to adapt the youth to a life without crime. The result also shows that they have different methods of working with this and that it differs between the institutions and departments. The institution stay should be so long that the youth can handle a care in open forms. The results also show that the staff see a risk of placing young people with similar problems at the same place and that young people may have a negative impact on each other. Finally, the result shows that the youth’s time at the institution does not have a bearing on the negative impact, it is the staff's strategies and presence that are crucial.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-7623 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Siljendal, Caroline, Stenvall, Josefin |
| Publisher | Ersta Sköndal Bräcke högskola, Institutionen för socialvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola, Institutionen för socialvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0033 seconds