Syftet med denna studie är att få ökad kunskap om hur anhöriga till en närstående äldre som beviljats särskilt boende upplever sitt anhörigskap under flyttprocessen. Studiens material består av tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med anhöriga makar och döttrar. Materialet har analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologi och med hjälp av det teoretiskt laddade begreppet livsbrott som framkommit i tidigare forskning. Studien visar att flyttprocessen upplevs som en känslomässig och omvälvande tid i de anhörigas liv och medför både förändringar, förluster och livsbrott då de anhöriga möter flera utmaningar under sitt anhörigskap. Känslor som skam, skuld och sorg är vanligt förekommande och anhöriga upplever ofta sin tillvaro som att vara i en väntesorg. Studien visar att anhörigskapet ofta upplevs som ensamt och osynligt och ger upphov till frustration, inte minst i relation till socialtjänstens olika representanter de kommer i kontakt med. Studien visar att de anhöriga tar på sig olika roller under flyttprocessen och att den sorts hjälp och omsorg som de ger till sin närstående äldre oftast ändras när sammanhanget för anhörigskapet skiftar från hemmet till det särskilda boendet. Studien visar också att relationen mellan anhörig och närstående förändras under och av flyttprocessen. Vidare framkommer att det är värdefullt att ha tillgång till stöttande nätverk under flyttprocessen, både privata och professionella. Att sakna stöttande nätverk visar sig påverka anhörigskapet på ett negativt sätt. / The purpose of this study is to gain increased knowledge about experiences and attitudes of next of kin towards the relocation process of an elderly family member to a nursing home. The material consists of ten qualitative semi-structured interviews with spouses and daughters. The material has been analyzed with the help of Bronfenbrenner's ecological systems theory and with the help of the theoretically charged concept of life breaking point that has emerged in previous research. The study shows that the relocation process is experienced as an emotional and transformative time by next of kin and entails both changes, losses, and life breaking points as they face several challenges during the process. Emotions such as shame, guilt and sadness are common, and next of kin often experience this time as being in a state of anticipatory grief. The study shows that next of kin often feel lonely, frustrated, and invisible during the relocation process, not least in contact with the social services' various representatives. The study shows that next of kin take on different roles over the different phases of the process and that the help and care they give to the elderly often changes when the context shifts from the home to the nursing home. The study also shows that the relationship between next of kin and elderly changes. Furthermore, the study illustrates the importance of supportive networks during the relocation process, both private and professional. Lack of supportive networks proves to affect the next of kin in a negative way.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:esh-9777 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Riolo Dahlsson, Daniela |
| Publisher | Marie Cederschiöld högskola, Institutionen för socialvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds