<p>Syftet med konkurs är främst att skydda konkursgäldenärens borgenärer genom att fördela deras förluster proportionerligt. Under senare år har även framhållits att själva konkursförfarandet skall syfta till att främja ett bibehållande av sysselsättning, samhällsintressen i övrigt samt att upptäcka och beivra ekonomisk brottslighet. Konkursinstitutet har även en sanerande uppgift genom att det tvingar fram en avveckling av verksamhet som inte bär sig, </p><p>En gäldenär, som är på obestånd, skall efter egen eller borgenärs ansökan försättas i konkurs. Möjligheten för tredje man att överklaga ett konkursbeslut har prövats av HD i en rad rättsfall, enligt vilka vare sig aktieägare, borgenär, styrelseledamot eller VD skall tillerkännas talerätt. Däremot har en person som riskerar att förlora egendom genom återvinning medgivits talerätt med hänvisning till att konkursbeslutet i så hög grad påverkar dennes intressen. I denna uppsats redogör jag för, samt analyserar, de olika argument som talar för, respektive emot, att tredje man bör anses ha möjlighet att överklaga ett konkursbeslut. Jag diskuterar även vilka av ett bolags intressenter som det finns skäl att tillerkänna överklaganderätt utifrån ett processrättsligt perspektiv respektive utifrån konkursinstitutets funktioner.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:liu-2515 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Henriksson, Lina |
| Publisher | Linköping University, Department of Management and Economics, Ekonomiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
| Relation | Magisteruppsats från Affärsjuridiska programmet, ; 2004:31 |
Page generated in 0.0023 seconds