This essay aims to investigate how Covid-19 affected the social services and women's shelter's work with abused women. Research is based on staff's experiences of whether the pandemic has made it more difficult for abused women to seek help and receive support. Furthermore, any opportunities and challenges digital services have brought to organizations work during pandemic are also analyzed. Survey was conducted with a qualitative research method consisting of semi-structured interviews with seven participants. Participants work at social services, women's shelter and sheltered housing. All participants were from different cities in Sweden. Theories used are the intersectional perspective and empowerment. Results show that organizations had to expand their working methods. Strategies have been applied to reach the victims, including digital alternatives. Digital services have created opportunities for women to participate, at the same time been a threat for women to have conversations at home when isolated with the perpetrator. Participants have emphasized the importance of physical meetings, but there have been limitations due to restrictions. Increased isolation is described as an obstacle to seek help and receive support. Conclusion of the study was that there is limited research regarding vulnerable groups and how organizations have been affected during the pandemic. / Denna uppsats undersöker hur Covid-19 påverkat socialtjänstens och kvinnojourens arbete med våldsutsatta kvinnor. Under studien redogörs personalens upplevelser över huruvida pandemin har försvårat våldsutsatta kvinnors förutsättningar att söka hjälp och få stöd. Vidare analyseras eventuella möjligheter och utmaningar digitaliseringen har medfört i verksamhetens arbete under pandemin. Undersökningen genomfördes med kvalitativ forskningsmetod bestående av semistrukturerade intervjuer med sju respondenter. Respondenterna arbetar på socialtjänsten, kvinnojouren och skyddat boende. Samtliga respondenter var från olika städer i Sverige. Teorierna som använts under studien är intersektionella perspektivet och empowerment. Resultatet visar på att verksamheterna blivit påverkade av pandemin. Verksamheterna har behövt utöka sitt arbetssätt och ställa om arbetet. Flera strategier har tillämpats för att nå ut till de våldsutsatta, bland annat har digitala alternativ använts. Digitaliseringen har skapat mer möjligheter för kvinnor att delta, samtidigt som det också utgjort ett hot för kvinnorna att ha samtal hemifrån när hon varit isolerad med förövaren. Deltagarna har även betonat vikten av fysiska möten men att det varit en begränsning på grund av smittskyddsåtgärder. Den ökade isoleringen beskrivs som ett hinder för kvinnorna att söka hjälp och få stöd. Slutsatsen av studien var att det förekommer begränsad forskning gällande utsatta grupper och hur stödverksamheter blivit påverkade under pandemin.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mdh-57273 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Korkmaz, Büsra, Jamshir, Narmin |
| Publisher | Mälardalens universitet, Akademin för hälsa, vård och välfärd |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.2084 seconds