Inledning: Det sker en enorm ökning i konsumtion och användning av läkemedel itakt med att världens population ökar och nya läkemedel upptäcks och framställs.Detta innebär att större mängder läkemedel även hamnar i avfall och avloppsvatten.Reningsprocessen kan skilja sig lite beroende på vilken kommun det gäller och vartvattnet tas ifrån. Aktivt kol är det mest utbredda ämnet i världen som används vidreningsverk, men trots det används det varken i Stockholm, Umeå eller i Ylitornio(Finland), de orter som studien utgår ifrån. Syfte: Syftet med laborationen är att konstruera tre olika experimentellauppställningar med renande funktion, och jämföra effektiviteten vad gäller elimineringav läkemedel i vatten. Detta för att eventuellt få fram ett förslag till framtida åtgärder idagliga reningsverk. Dessutom kommer dricksvatten från tre olika orter att analyserasför att ta reda på läkemedelshalterna samt diskutera vad läkemedel i naturen har förkonsekvenser för människor och djur. Metod: en del av studien fokuserar på de tre olika experimentella uppställningarna där man låtit spikat vatten med kända koncentrationer av vissa utvalda läkemedel (12st), rinna igenom och låta vattnet renas. Det utgående vattnet har sedan analyserats iett LCLC/MSMS-instrument för att se de utvalda läkemedlens nya koncentration, dvs.hur mycket som renats, och vilken uppställning som varit effektivast.Den andra delen av laborationen bestod av analys av dricksvatten från tre olika orterför att ta reda på om det överhuvudtaget finns några läkemedelsrester i vattnet vidricker, men också om det skiljer sig mellan olika delar av landet. Även här gjordesanalysen med hjälp av LCLC/MSMS-instrumentet. Resultat: Enbart sand samt sand och jord renar faktiskt en stor del av läkemedlen ochmarken i sig fungerar som ett enda stort filter, men det som ändå var effektivast medatt reducera läkemedelshalterna var uppställningen med aktivt kol.Vad gäller dricksvattnet på de olika orterna så visade det sig att Stockholmsvattnetinnehöll många fler läkemedelsretser (6 st) medan Umeås och Ylitornios vatteninnehöll en enda läkemedelsrest. Läkemedelshalterna var även de betydligt högre i Stockholmsvattnet. Diskussion: Trots att vattnet renas i vattenreningsverk så finner man ändåläkemedelsrester i dricksvattnet. Anledningen till att det skiljer mellan Stockholm ochUmeå samt Ylitornio, vad gäller läkemedelsrester och halterna av dessa, beror till stordel på att vattnet i Mälaren är mycket orenare än grundvattnet. Aktivt kol skulleförmodligen rena vattnet bättre om det tillsattes i dagens reningsverk, menenergikrävande återvinning av kol samt bristande förmåga i att eliminera det allrahydrofilaste läkemedel måste vägas in i besluten. Striktare åtgärder krävs dock snarastmöjligt, framförallt när det gäller rening av östrogenläkemedel, som bland annat hämmar fiskarnas fortplantning. Slutsats: Mycket av reningsarbetet gör naturen själv, partiklar och molekyler filtrerasav bl.a. sand och jord, men tillsats av aktivt kol är snäppet bättre. Halterna avläkemedelsrester skiljer sig i olika delar av landet. I dagsläget är halterna avläkemedelsresterna så pass låga att människor inte tar skada, men för vissa högpotentaläkemedel bör en striktare rening eftersträvas på grund av förödande konsekvenserinom djurlivet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-119810 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Estola, Evelina |
| Publisher | Umeå universitet, Farmakologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0089 seconds