Till polisens uppgift hör att meddela dödsbud när de är ansvariga för en utredning av dödsfallet men det finns inga existerande gemensamma riktlinjer för hur det ska ske. Polisen tar ofta med sig präster när de åker ut och meddelar dödsbud men samarbetet mellan kyrkan och polisen ser olika ut runt om i Sverige trots att det finns ett behov av ett samarbete i hela landet. Syftet med rapporten är att förstå vilka reaktioner som poliser kan mötas av när dödsbud meddelas för att de ska känna sig trygga med den arbetsuppgiften samt att ta fram ett exempel på hur gemensamma riktlinjer kan se ut när dödsbud meddelas. Teorin till rapporten om det psykiska kristillståndet, det naturliga krisförloppet, meddelande av dödsbud och bemötande av anhöriga när dödsbud meddelas är hämtat från litteratur och resultatet består av sex stycken intervjuer. Det är intervjuer med en Human resource strateteg för kyrka-polis-samverkan, tre präster, en polislärare och en begravningsentreprenör. Intervjuerna visar på att det finns ett behov att upprätta dessa gemensamma riktlinjer om hur dödsbud ska meddelas och att reaktioner som till exempel hysteriskt skratt och ilska som de anhöriga får när dödsbud meddelas är varierande men förklarliga. Dessutom visar resultatet att den kunskap som meddelandet av dödsbudet bygger på grundar sig på erfarenhet och det är ett problem att olika erfarenheter kan ge olika svar om vilka rutiner som bör följas när dödsbudet meddelas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27598 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Bodén, Elina |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds