Vi kan alltså se altarskåpet i Skärkind som en exponent för den högt specialiserade och rationaliserade altarskåpstillverkningen i Nederländerna och särskilt Antwerpen under 1500-talets första hälft. En stor andel av dessa altarskåp var tillverkade för export och av det bevarade antalet finns 12 % av dessa i Sverige. Huruvida detta avspeglar den relativa andelen under medeltiden går inte att säga eftersom bland annat ikonoklasmen i Europa reducerade antalet. Vi kan förmoda att Skärkindsaltarskåpet har ställts ut i färdigt skick och sålts på den öppna marknaden i Antwerpen. Det finns inget som tyder på att det är designat efter specifika beställarönskemål utan att det är ett standardiserat Mariaaltarskåp av typen "Marie död och himmelsfärd". De bevarade Mariaaltarskåpen är en minoritet om ca 10 %, i Sverige 22 % och enbart 7 % avbildar "Marie död och himmelsfärd". Måtten i Skärkindsaltarskåpet stämmer väl överens med altarskåpens i Västerlövsta och Botkyrka och ikonografin sluter an till flera andra "Mariaskåp". Skärkindsaltarskåpet har också flera Antwerpenstämplar med "handen" som bekräftar att det har undergått en kvalitetskontroll av kontrollörer i S:t Lukasgillet i Antwerpen innan det sålts på marknaden. Genom jämförelser med kända förhållanden för andra skåp kan vi säga att av köpesumman troligen mer än hälften gick till polykromeringsarbetet men att den troligen tillfallit en och samma verkstad på grund av samarbetsmöjligheterna och/eller verkstadsorganisationen i just Antwerpen. Vid jämförelser av använda material och tekniker mellan Skärkind och andra altarskåp från Antwerpen ser vi en likartad tillverkningskontext. Skulpturen i Skärkindsaltarskåpet har stora ikonografiska, stil- och tidsmässiga överensstämmelser framförallt med altarskåpen i Botkyrka och Västerlövsta men även med altarskåpen i Estreito de Calheta och Mi.instermaifeld och kan därigenom med stor sannolikhet knytas till bildhuggaren Jan Genoots i Antwerpen. Målningarna i Skärkindsaltarskåpet har stora likheter med Årsundas och kan kanske vara utförda av samme målare. Likheterna med Maitre del 'Epiphanie d'Anvers eller Pseudo-Bles och Goswin van der Weyden beror nog mer på karaktären av att deras konstverk har varit beundrade förlagor och altarskåpsmålarna velat avbilda berömda verk i Antwerpenområdet. Både i Europa och Sverige har de flesta nederländska altarskåpen placerats i församlingskyrkor. Där donatorn är känd rör det sig för Sveriges del oftast om en hög kyrklig dignitär eller en frälseperson; samma förhållanden råder i Danmark och Norge. För Skärkindsaltarskåpet kan biskop Henrik Tidemansson avföras som donator. Det går inte heller att belägga att Skärkind varit biskopsprebende under någon period av medeltiden. Däremot är kyrkan en gammal kungsgårdskyrka och jorden i centralbygden har varit först i Folkungaättens ägo och senare omvandlats till kronojord. Biskop Hans Brask eller någon frälseperson i socknen kan inte heller beläggas som donator även om det är högst sannolikt att det är i denna krets en sådan borde finnas. Det största antalet av de nederländska altarskåpen, 67 %, står som altarskåpet i Skärkind i sockenkyrkor. Här har de tjänat som fond för mässfirandet och Skärkindsaltarskåpet har med sitt berättande Kristus- och Mariacentrerade innehåll väl anslutit till senmedeltidens tycke för det berättande inom andra religiösa uttryck såväl inom som utom kyrkan.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-175057 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Nyström Tagesson, Eva |
| Publisher | Linköpings universitet, Institutionen för tema |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds