Den svenska successionsrätten är en del av den omfattande familjerätten. Successionsrätten aktualiseras när ett dödsfall inträffat och det finns två former av succession, arv och testamente. Denna uppsats presenterar arvsrätt i allmänhet och laglottsinstitutet och det förstärkta laglottsskyddet i synnerhet. En arvlåtare kan genom testamente till viss del disponera över sin kvarlåtenskap. Lagstiftaren har sedan länge inte velat ge arvlåtare fullständig frihet att på bröstarvingarnas bekostnad förfoga över sin egendom. Laglotten har av denna anledning tillkommit för att skydda bröstarvingarnas lagliga rätt till arv om arvlåtaren har skrivit testamente. Syftet med laglottsinstitutet är således dels att garantera de närmaste släktingarna en del av kvarlåtenskapen och dels att skapa någorlunda rättvisa de emellan. Om testamente finns som inkräktar på arvingarnas laglotter måste arvingarna själva begära jämkning av testamentet annars mister de sin rätt härtill. Bestämmelsen om det förstärkta laglottsskyddet tillkom år 1928 och återfinns i ärvdabalken 7:4. Regeln innebär att laglottsgarantin utsträcks till att omfatta, vid sidan av testamenten, även andra dispositioner som en arvlåtare gjort under livstiden. Detta gäller närmare bestämt gåvor som till syftet är att likställa med testamente, med andra ord att gåvan givits med hänsyn till kommande dödsfall. ÄB 7:4 kan komma att tillämpas om en förälder givit bort gåvor på sådant sätt att bröstarvingarna inte kan få ut det de är berättigade till. Exempelvis kan detta ske i situationer då en förälder gift om sig och genom gåvor gynnat sin nya familj på bekostnad av sina äldre barn. Om en gåva omfattas av det förstärkta laglottsskyddet kan den som mottagit gåvan bli tvungen att ge den tillbaka eller i vart fall betala tillbaka den del av gåvan som inskränker bröstarvingarnas laglotter. Det förstärkta laglottsskyddet aktualiseras i två situationer. Dels i de fall där gåvogivaren tror sig avlida inom kort och dels i fall där egendom formellt sett har givits bort men där givaren kan behålla nyttjanderätten till egendomen fram till sin död. Av bestämmelsen framgår dock att undantag kan göras från dessa situationer om särskilda skäl finns. Bestämmelsen i ÄB 7:4 anses vara relativt svåröverskådlig men är trots detta aktuell i många arvsrättliga sammanhang. För att ge en bild av hur regeln tillämpas i den praktiska verkligheten presenteras i uppsatsen en sammanställning av ett antal intervjuer med advokater och jurister som arbetar med arvsrätt. ÄB 7:4 finns många gånger med i bakgrunden när tvister med laglottskaraktär är aktuella. I dessa fall sker emellertid i stor utsträckning förlikning mellan parterna. Antalet domstolsavgöranden som enbart behandlar det förstärkta laglottsskyddet är av denna anledning tämligen få.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:oru-1325 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Björklind, Linda |
| Publisher | Örebro universitet, Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds