Bränder inom verksamheter med stort antal gäster kan få förödande konsekvenser. Därför är det viktigt att brandskyddsarbetet bedrivs på ett korrekt sätt. Målet med denna studie är att undersöka det systematiska brandskyddsarbetet på några av badhusen i Norrbotten. Deltagande badhus i arbetet är avgränsat till Nordpoolens äventyrsbad i Bodens kommun, Pontusbadet och Gammelstads badhus i Luleås kommun samt Pite havsbads äventyrsbad lokaliserat i Piteås kommun. Ett systematiskt brandskyddsarbete ska bedrivas i anläggningar som bedriver verksamheter där omfattningen av brandskyddet beror på vilken typ av verksamhet som bedrivs. Det är viktigt att varje verksamhet har en brandskyddsdokumentation vilket bör innehålla tydlig ansvarsfördelning, instruktioner, utbildning, underhåll och information gällande det egna brandskyddet. Brandskyddet ska hålla tillräckligt god standard så att lagstiftningens krav gällande verksamhetens säkerhet och brandskydd uppnås. Med hjälp av enkäter, tillgång till brandskyddsdokumentation, studiebesök, intervjuer och dialoger samlas information in för att undersöka hur väl brandskyddsarbetet bedrivs och fungerar i praktiken. Med denna typ av information kan skillnader i brandrutinerna för badhusen urskiljas och eventuella förbättringsmöjligheter tydliggöras. All personal bör enligt badhusens respektive brandskyddsdokumentation bli utbildade kring verksamhetens brandskydd i samband med anställning. 24 % av enkätdeltagarna hävdar att de inte fått tillgång till varken någon teoretisk eller praktisk brandskyddsutbildning. Trots detta anser majoriteten av personalen att de har tillräckligt med kunskap för att kunna agera vid brand. Den personal som har erfarenhet av brandincidenter har aldrig varit med om att någon har blivit skadad vid ett sådant scenario. Trots att ingen har blivit skadad tycker hela 90 % av deltagarna i enkäten att fler brandskyddsutbildningar bör genomföras för att känna sig trygga i brandskyddet. Brandskyddet och rutinerna är väldigt lika mellan badhusen som deltar i studien. Det som skiljer dem åt är att Bodens badhus har ett räkningssystem medan Luleå inte har något sådant system. Det rekommenderas att det finns ett räkneverk tillgängligt vid entrén för att säkerställa att antalet badgäster inte överstiger det antal badhuset är dimensionerat för. Om antalet gäster inte går att bekräfta går det inte heller att säkerställa att kraven kring Lagen om skydd mot olyckor (2003) och Arbetsmiljölagen (1977) uppfylls eftersom antalet gäster då kan vara mer än vad badhuset är dimensionerat för. Det finns ett antal förbättringsmöjligheter inom badhusverksamheternas brandskyddsarbete. I Luleå rekommenderas det att ett räkningssystem installeras. Även flerspråkiga utrymningslarm rekommenderas så att utländska gäster förstår vad de ska göra vid utrymning. Fler brandskyddsutbildningar är även ett önskemål men med fler utbildningar är det inte säkert att kunskapen blir bättre. För att kunna bekräfta att personalen besitter god kunskap kan kunskapstest införas. Genom godkända kunskapstest kan brister och osäkerhet inom personalens kunskap undvikas. Studiens resultat tyder på att det teoretiska brandskyddsarbetet för badhusen bedrivs på en tillfredställande nivå. Detta eftersom det finns tydliga instruktioner gällande brandskyddskrav samt att det finns tillgång till en god brandskyddsdokumentation. Däremot finns det brister i det praktiska brandskyddsarbetet eftersom det är 24 % avdeltagande personal som inte fått någon brandskyddsutbildning.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:ltu-100623 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Anglöv, Oliver |
| Publisher | Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds