Uppsatsen syftar till att belysa några elevers uppfattningar om specialpedagogiska insatser med avseende på inkludering samt ge exempel på hur undervisning för barn i behov av särskilt stöd fungerar i grundskolan. Fallstudien består av analys av sex kvalitativa intervjuer och ett antal icke deltagande observationer på ett högstadium. Insamlat material har analyserats för att få inblick i några elevers uppfattningar om specialpedagogiska insatser och vad eleverna kommunicerar för känslor i frågan om inkludering. Forskning befarar att elever i behov av stöd som har sin undervisning utanför klassen riskerar att marginaliseras och stigmatiseras samt deras delaktighet och socialsamvaro med klassen kan påverkas negativt. Fallstudien har analyserat elever som har en liten del av sin undervisning i specialundervisningsgrupp och arbetat utanför klassen några gånger i veckan. Studien visar ingen tendens till stigmatisering och marginalisering av dessa elever. Studiens resultat visar att elever till övervägande del känner sig inkluderade i både specialundervisningsgruppen och helklass. Slutsatsen är att det inte behöver vara negativt för elevers sociala gemenskap att ha specialpedagogiskstöd i liten utsträckning utanför klassen, dock borde man ändå sträva efter att förbättra den ordinarie undervisningen, då den insatsen skulle kunna sänka behovet av särskiljande lösningar då den vanliga pedagogiken inte räcker till. / The intention of this paper is to point out some students´ perceptions on special pedagogical efforts concerning inclusion and give examples of how the education of children in need of special support is managed at junior high school. The case study consists of six qualitative interviews and a number of non-participant observations at a junior high school. The collected material has been analyzed to get at an insight in to how some students perceive special pedagogical efforts and how students communicate emotionally concerning inclusion. Research is concerned that students who are in need of special education and receive help outside of the classroom run the risk of being marginalized and stigmatized and their participation and social time with the class will be influenced in a negative way. The aim of this case study is to analyze students who have classes in a group for special education outside of their regular classes a few times a week. The study shows no tendency towards stigmatization and marginalization of these students. The students feel predominately included in both their special need´s group and in their regular classes. The conclusion is that it should not be considered socially negative for students to accept pedagogical support to a smaller extent outside the classroom. Schools should, however, strive to improve regular education, as that could diminish the need for alternative solutions when regular pedagogy is not enough.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-194433 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Pirgholizadeh, Olga |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier ; 2012ht00313 |
Page generated in 0.0021 seconds