Bakgrund: I Sverige har individer med utvecklingsstörning rätt att välja boendeform. Det finns dock lite forskning som undersöker vilken boendeform som är mest lämplig för dessa individer. De är en sårbar individgrupp som behöver uppmärksammas mer i forskning. Syfte: Studien avsåg att undersöka vilken boendeform som var mest lämplig för en individ med grav utvecklingsstörning. Detta gjordes genom att granska dennes boendeformsbyte från gruppboende till enskilt boende, utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Metod: Mixed methods användes för att besvara syftet. Intervjuer och fokusgruppmöte användes för kvalitativ datainsamling. Kvantitativ data samlades in från vårdtagarens aktivitetsdagbok. Resultat: Boendeformsbytet från gruppboende till enskilt boende verkar inneburit en förbättring på flera plan för vårdtagaren. Gruppbostaden hade begränsade möjligheter att ge den omvårdnad han behövde. På det enskilda boendet kunde de personliga assistenterna individanpassa omvårdnaden genom högre personaltäthet. Där fick han förbättrad nutrition eftersom måltiderna fullföljdes och maten var bättre. Aktivitetsmängden ökade då det fanns fasta rutiner och mer tid till aktivering i enskilt boende. Slutsats: God omvårdnad är individanpassad omvårdnad och för att uppnå detta krävs tillräckliga personalresurser. De personliga assistenternas kännedom om vårdtagaren är en förutsättning för att kommunicera, registrera avvikelser samt uppnå individanpassad omvårdnad. Enskilt boende verkar vara en mer lämplig boendeform än gruppbostad för en individ med grav utvecklingsstörning vad det gäller omvårdnadkvalité. / Background: In Sweden, individuals with developmental disabilities have the right to choose type of housing. However, there is a small amount of research that examines which type of housing that is most appropriate for these individuals. They are a vulnerable group that need more attention in research. Objective: The study aimed to examine which type of housing that was most suitable for an individual with severe mental retardation by reviewing a change of housing from group home to individual housing, from a nursing perspective. Methods: Mixed methods were used. Individual interviews and focus group meeting was used for qualitative data collection. Quantitative data were collected from the individual's activity diary. Results: The change of housing from group homes to individual housing seems to have improved the care in many different ways. Group home had a limited ability to provide the care needed. In the individual housing, staff could individualize the care because of higher staffing levels. The nutrition was improved because, in the individual housing, the individual was given the time to finish meals, also the food was better. The amount of activity increased in individual housing, where they had set procedures and more time to do the activities. Conclusion: Good care is individualized care and to achieve this sufficient staff-resources are required. The staff’s awareness of the patient is essential to communicate, find abnormalities and achieve individualized care. Individual accommodation seems to be a more suitable type of housing than a group home for an individual with severe mental retardation.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-213288 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Ström, Tobias, Holmström, Therese |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds