Barn som bevittnat våld mot en nära anhörig kallas de glömda barnen. Uppskattningsvis upplever mellan 100 000 och 200 000 barn i Sverige våld i familjen. Enligt socialtjänsten är dessa barn brottsoffer, men inte enligt polisen. I undersökningar som gjorts gällande misshandlade kvinnor har framkommit att många barn varit närvarande när misshandeln skett. Det har även visat sig att mönstret upprepat sig när barnen vuxit upp och själva får relationer. Om föräldrarna separerar och har gemensam vårdnad krävs samtycke av båda vårdnadshavarna för att barnet ska få behandling för sina upplevelser. Syftet med den här rapporten är att ta reda på hur barnen påverkas samt om konsekvenserna för barnen kan minska genom behandling och polisens arbete. Rapporten har grundats på litteratur och intervjuer med behandlingspersonal på Delfinen och BUP samt en barnutredare på polisen. För att barnen ska få hjälp måste de uppmärksammas. Poliser som kommer till en adress där barn kan ha bevittnat våld måste anmäla detta till socialtjänsten. Det behövs en lagändring om att båda vårdnadshavarnas samtycke inte ska behöva gälla för att barnet ska kunna få behandling. Det behövs även en lagändring så att barn som bevittnat våld blir brottsoffer även för polisen så att arbetsrutiner gällande dessa barn kan utarbetas. Detta skulle innebära att barnen synliggörs och att fler av barnen skulle få hjälp med att bearbeta sina upplevelser.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27522 |
| Date | January 2007 |
| Creators | Näslund, Åsa |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds