Vi behöver platser där vi inte hela tiden kan vara på andra ställen. Gränsen mellan ute och inne, mellan här och där behöver inte alltid suddas ut. Vi kan må bra av att förstärka den ibland. Att inte hela tiden kunna välja. Restaurangen ska vara en plats där man kan fokusera på maten, på sitt sällskap. Inte vara någon annanstans. Inte hålla på med något annat. WIFI fritt vore fint. Rummet är kyrkligt med sin tunga betong och ljus från ovan samt indirekt från innergården. Långbord för att möta andra. Möbler i trä. Annars betong och så mjölkvita fönster ut mot innergården. Dubbeltakhöjd. Skalar man bort distraktioner så hamnar fokuset på det som är kvar alltså sällskapet och maten. Innergården är viktig och ska erbjuda vandrarhemsgästerna samt restaurangbesökarna en avskild plats utomhus. En plats skild från huset och skild i från Mariefred. Få material. Betong, Glas, Grus och Björkar. En trappa leder ner till en plan där man kan sitta på stolar vid bord eller på trappstegen. Glaspartierna släpper här igenom ljus inifrån byggnaden men erbjuder mer privat atmosfär än om det vore genomskinligt. Tänker mig att det kan bli väldigt fint på natten när baren och restaurangen alstrar mycket ljus. Kanske i olika färger. I sovsalarna är det framförallt avskalat. Det är sängar på höjden. Knirr och knarr. Snarkande och hostande. Ett stort fönster med sittplats. Fönstret är viktigt inte bara för utsikten utan för att ge de boende information om hur de ska förbereda sig för att gå ut. Betong och trä. Ett handfat, klädskåp som på simhall. Ett bord och bänk. I korridorerna är det betong, takfönster, och fokus på rörelse till rum på övre plan. På undre kommer har man kopplingen till innergården. Som en Finlandsbåt fast fint. Man är som på väg till sin hytt. Jag känner att Mariefred kräver fler material, byggnadstyper för att kännas tillgänglig, tolerant och öppen och den behöver rum där man kan dra sig undan från staden själv. Platser som skiljer sig från det övriga. Som tilltalar andra. Kanske inte majoriteten men det är inte poängen. / We need places where we don’t have the option to be in another place. The boundary between inside and outside, between here and there do not always have to be erased. We might as well strengthenit sometimes. Not have to choose all the time. The restaurant should be a place where you can focus on the food, on your companion. Not to be elsewhere. To not be occupied with anything else. WIFI free would be nice. The room is like a church with its heavy concrete and light from above and indirectly from the courtyard. Long table for meeting others. Wooden furniture. Otherwise, concrete and so milky white windows facing the courtyard. Double ceiling height. If you remove distractions you increase the focus on what is left, the party and the food. The courtyard is important and should offer hostel guests and restaurant visitors a secluded spot outdoors. A place separate from the house and Mariefred. Few materials. Concrete, Glass, Gravel and birches. A staircase leads down to a level where you can sit on chairs at tables or on the steps. The glazed sections lets the light through from inside the building but offers more private atmosphere than if it were transparent. I Imagine that this could be very nice at night when the bar and restaurant produces very bright light. Perhaps in different colors. In the dorms, it is mainly unadorned. There are beds in stacks. Knirr and squeaks. Snoring and coughing. A large window seat. The window is important not only for the view but to give residents information about how to prepare to go out. Concrete and wood. A sink, cupboards as the indoor swimming pool. A table and bench. In the corridors it is concrete, skylights, and a focus on operating the rooms on the upper floor. At the bottom will have the link to the courtyard. As an a ferry. You are on your way to your cabin. I feel that Mariefred require more materials, building types to feel accessible, tolerant and open, and it needs room where you can pull away from the town itself. Places that are different from the other. That appeals to others. Maybe not the majority but that's not the point.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-169716 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Liljeblad, Carl |
| Publisher | KTH, Arkitektur |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds