The Scandinavian Caledonides formed as a result of collision between the continents Baltica and Laurentia, in Silurian and Early Devonian time. The evolution of the orogen has been a topic of research since before the turn of the last century. However, there are still uncertainties regarding the character and timing of the orogenic processes involved in the formation of the Caledonian orogen. Identification and study of high-pressure terranes are a key to understanding the processes involved, and such terrains are found in Jämtland, central Sweden. The most well-known location is Mt. Åreskutan. This study focuses on the Helags Mountain, a locality potentially equivalent to Mt. Åreskutan. It has combined structural and mineralogical studies, pressure and temperature esti-mates, and monazite geochronology, in an attempt to obtain an overview of the metamorphic his-tory.The Helags Mt. geology, as on Åreskutan, is dominated by a klippe of high grade gneisses, overlying lower grade schists and amphibolites, both typical of the middle and lower part of the Seve Nappe Complex in the Swedish Caledonides. The gneisses are dominantly felsic and contain garnet. Two episodes of garnet growth, likely separated in time, are observed in the gneisses. The first episode probably took place in the presence of melt, as is evident from the presence of inclusion of so called nanogranites. This is further supported, but not fully confirmed, by observed homo-genization of the garnet core chemistry. Such processes take place at high temperature, above 700°C. Pressure estimates are less well defined and indicate about 1 GPa during this first garnet growth event. This event may be related to the observed migmatisation. The second garnet growth episode took place at lower pressure and temperature conditions, and similarities with garnet observed in studies elsewhere indicate a connection with shearing and emplacement of the Middle Seve unit. However, no garnets were observed in the studied shear zone, and it is with the available data not possible to confirm a relation to a specific event. Monazite geochronology has contributed Caledonian ages (400-480 Ma) but has not yielded any precise results with regard to the timing of the migmatisation and thrusting. / Den svenska fjällkedjan har en lång historia. Dess nuvarande utformning är ett resultat av att Iapetus-havet, en föregångare till dagens Atlanten, slöts och de tidigare kontinenterna Baltica och Laurentia kolliderade. Trots att fjällkedjan studerats flitigt sedan före sekelskiftet är det mycket som är okänt om de geologiska processerna som varit en del av bergens utveckling. För att bättre förstå fjällkedjans ut-veckling studeras bergarter från områden som varit särskilt kraftigt påverkade. Flera sådana områden påträffas i Jämtlandsfjällen. Denna studie har fokuserat på Helagsfjällets område, beläget i södra delen av Jämtlands län. Studier av det särskilt motståndskraftiga mineralet granat från områdets bergarter har tillsammans med dateringar av mineralet monazit givit ny information om områdets geologiska historia.Helagsfjällets geologi, liksom den välstuderade Åreskutan, utgörs av en enhet av granatförande gneisser, vilken överlagrar en undre enhet av lägre omvandlingsgrad. Detta är typiskt för den mellersta och lägre delen av det så kallade Sevekomplexet. Två generationer granater tyder på att minst två geologiska processer, skilda åt i tid, påverkat områdets bergarter. Den första av dessa granatgenerationer uppvisar bland annat inneslutningar vilka tolkas som bevarade delar av en tidigare smälta. Det är möjligt att denna granatgeneration är relaterad till den tidiga händelse som orsakat uppsmältning, av vilken spår kan studeras på flera platser i området. Tryck- och temperaturberäkningar visar att detta hände under tryck omkring 1 GPa, och temperaturer på över minst 600°C, kanske över 700°C. Den andra granat-generationen är mer svårtolkad. Tryck och temperatur var lägre, och likheter med granater observerade på andra platser tyder på att denna andra granattillväxt skedde i samband med skjuvning av den övre enheten, över den underliggande enheten. Försök att datera dessa två perioder av granattillväxt gav åldrar mellan 400 och 480 miljoner år. Liksom på Åreskutan tyder detta på en tektonisk historia som sträcker sig från Ordovicium till tidig Devon.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-291381 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Johansson, Sara |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Examensarbete vid Institutionen för geovetenskaper, 1650-6553 ; 356 |
Page generated in 0.0025 seconds