Rapporten är ett resultat av en undersökning som initierades av att man i Motala kommun ville sluta använda sig av kloramin för dricksvattendesinfektionen vid sitt ytvattenverk i Råssnäs. Man ville utesluta ammoniak vid dricksvattenframställningen och övergå till att enbart desinficera med hypoklorit. Råssnäs tar sitt råvatten från Vättern och det färdiga vattnet distribueras sedan upp till 30 km från verket. I samband med att man ville göra förändringen var man intresserad av att veta hur man utför desinfektion vid andra vattenverk med liknande förutsättningar d.v.s. råvatten från Vättern och långa distributionsvägar. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar valdes kommunerna Askersund och Jönköping samt kommunalförbundet Skaraborgsvatten ut för att tillfrågas om hur man där arbetar med sin dricksvattendesinfektion. Undersökningen begränsas av att endast tre kommunala aktörer deltog men dessa bedömdes vara de som bäst uppfyllde de angivna förutsättningarna. Från de avgivna svaren kan man dra slutsatsen att båda metoderna, desinfektion med kloramin eller enbart hypoklorit, används och tycks fungera bra. Problem uppstår i första hand under den varma delen av året då vattnet i ledningarna värms upp vilket kan främja den mikrobiella tillväxten. Åtgärden blir i sådana fall i första hand att utföra stödklorering ute på nätet. Desinfektions metoderna mella kommunerna/kommunalförbundet varierar. I Askersund doseras endast hypoklorit och man har inga erfarenheter från andra metoder. I Jönköping har man i sitt största verk nyligen övergått från kloramin till enbart hypoklorit och fick i samband med detta under den första tiden många klagomål på dålig smak och lukt hos dricksvattnet. Problemen avtog efterhand och efter ett halvår hade klagomålen upphört. Man tror att störningarna uppstod då biofilmen i ledningsnätet regerade på den kraftigare kloreringen för att därefter gradvis anpassa sig till nya förhållanden. Skaraborgsvatten använder sig av både förklorering med hypoklorit samt efterklorering med klor och ammoniak. Halva klormängden bildar då kloramin med ammoniaken medan den andra halvan reagerar med en momentan desinficerande effekt. De erhållna svaren visar också att UV-ljus används, eller planeras att användas, och byggs ut inom verksamheten hos alla de tre tillfrågade dricksvattenproducenterna. Rådet till Motala blir att man provar att avsluta ammoniakdoseringen och övergår till enbart hypoklorit. Dock bör man under en tid efter förändringen, för att undvika att störningar uppstår, utöka kontrollen av vattnet genom extra provtagning på lämpliga platser ute i ledningsnätet och då framförallt efter sommaren då vattnet är som varmast. Det är även lämpligt att förbereda för att kunna stödklorera, förslagsvis ute vid tryckstegringsstaioner, samt att ytterligare bygga ut användningen av UV-ljus ute på nätet vid t.ex. tryckstegringar och reservoarer.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hkr-8843 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Karlsson, Jonny |
| Publisher | Högskolan Kristianstad, Sektionen för lärande och miljö |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds