The use of video games for teaching children different subjects is commonly believed to be a good approach. In general has learning theme for these games focused on traditionally subject, such as math or biology. Important as they can be for education, other softer aspects can also be considered important for the children and education. One such aspect is emotions and the role it has on a social level. However, it is not much research showing how to use emotions in a learning game. In this thesis, I examine how children perceive and use emotions as they play a game specially designed for teaching emotions. The game utilises emotions in a new design that let the player interact with cartoon animals in different scenarios. I report findings based on a sample of thirty-three (33) preschool children, and six (6) parents who took part in the study. Data was collected using a qualitative method in a two step procedure with observation of play and follow up interviews in the first step, followed by video recordings of play and demonstrations using cuddly pets in the second step. Using an ecological framework for analysis and theory from the field of emotional intelligence, I show that children playing this game can perceive emotions expressed in the game. I also show that it is possible to play this particular game without the need to involve emotions. Children do not learn emotions from playing the game. These results carries important implication for the design of learning games as it illuminates that learning can come from possible sources other than the gameplay. / Det finns en spridd uppfattning att videospel kan fungera som lärandespel för barn. Generelltsätt har denna uppfattning stöd i skolan och det finns därför även en önskan att producera spel som kan användas till att undervisa traditionella kärnämnen, exempelvis matematik eller biologi. Dessa ämnen är betydelsefulla att bemästra, dock finns även andra mer mjuka aspekter som kan ha en avgörande betydelse för barnets lärande. En sådan aspekt gäller den viktiga betydelse som känslor har i ett socialt sammanhang. I denna uppsats undersöker jag hur barn uppfattar och använder känslor då barnen spelar ett spel som är designat enkom för detta syfte. Spelet utnyttjar en design som låter spelaren interagera med tecknade djur i skilda scenarion. Jag redovisar resultat som baseras på ett urval av trettiotre (33) förskolebarn och sex (6) föräldrar. De material som samlades in bygger på en kvalitativ datainsamlingsmetod som är uppbyggd i två steg. I steg ett samlades data in genom observationer samt uppföljande intervjuer. I steg två genomfördes sedan observationer följt av demonstrationer då barnen använde gosedjur. Jag visar, genom att applicera ett ekologiskt ramverk samt teori kring emotionell intelligens, att barnen kan uppfatta känslor som manifesteras i ett videospel. Jag visar också att spe- let kan spelas genom en slumpmässig interaktion där barnen inte behöver använda känslor för att föra spelet framåt, och jag konkluderar därför att det är möjligt att barnen inte lär sig känslor som en följd av själva spelandet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-232370 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Bohné, Gunnar |
| Publisher | Uppsala universitet, Människa-datorinteraktion |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds