Bifilms is the oxide layer created between two surfaces in the melt of light metals that form an oxide layer. These become planar inclusions in the final casting and are problematic for the mechanical properties such as cracks and crack initiations. Bifilms are too thin to be viewed properly in two dimension cross-section method as they will only appear as thin lines. Because of this, it is relevant to test if it is possible to use electrolytic extraction (EE) as a alternative method to investigate bifilms. Both the deeply etched surface and the inclusions on a filter from the extraction are looked at in the scanning electron microscope (SEM) to get an understanding of the size and shape of the inclusions. With this, a greater understanding of these types of defects can be achieved. After both the filtered inclusions and the surface are examined in SEM with images and Energy-dispersive X-ray spectroscopy (EDS), the images are measured in the software ImageJ. The measurements and analysis show that it is probably bifilms and that they can be relatively large, and not so circular. However, the measurements with the filter have shown high levels of oxygen and carbon. Some levels of chlorine, nitrogen and iron have also been found. But if the surface is compared to the metal surface, it can be concluded that it is likely that bifilms have been found. There are sufficient levels of aluminum and oxygen present. Images in SEM also show the appearance of film-like inclusions. If the method of electrolytic extraction is to be improved to investigate bifilms,optimizations such as filters of other compositions are recommended. / Bifilms är det oxidskikt som skapas mellan två ytor i smältan hos lätta metaller som bildar ett oxidskikt. Dessa blir sedan plana inneslutningar i den slutliga gjutningen och är problematiskt för de mekaniska egenskaperna i form av sprickor och sprickinitieringar. Bifilms är för tunna för att de ska kunna ses korrekt i en tvärsnittsmetod, eftersom de bara kommer att visas som tunna linjer. På grund av detta är det relevant att testa om det är möjligt att använda elektrolytisk extraktion (EE) som en alternativ metod. Både den djupt etsade ytan och inneslutningarna på ett filter från extraktionen tittas på i svepelektronmikroskop för att få en förståelse för inneslutningarnas storlek och form. I och med det kan en högre förståelse uppnås för dessa typer av defekter. Efter att både de filtrerade inneslutningarna och ytan granskats i SEM med bilder och Energy-dispersive X-ray spectroscopy (EDS), mäts bilderna i en mjukvara, ImageJ. De mätningarna och analyserna visar att det antagligen hittats bifilms och att de kan vara förhållandevis stora, samt inte så cirkulära. Däremot har mätningarna med filtret visat höga halter av syre och kol. Även vissa halter av klor, kväve och järn har hittats. Men om ytan jämförs med metallytan så kan en slutsats dras om att det är troligt att bifilms har hittats. Där finns tillräckliga halter av aluminium och syre. Även bilder i SEM påvisar filmliknande inneslutningar till sitt utseende. Om metoden med elektrolytisk extraktion ska förbättras för att undersöka bifilms behövs optimeringar, som till exempel filterav en annan sammansättning.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-277872 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Bergfors, Simon, Flink, Davida |
| Publisher | KTH, Materialvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ITM-EX ; 2020:301 |
Page generated in 0.0027 seconds