Studien syftar till att analysera problematiken med nollalternativet vid ansökan om koncessionsförlängning för kraftledningar. Frågan väcktes på Sweco Energuide AB när de arbetade med ett koncessionsärende för kraftledningar och en medarbetare tog upp ämnet till diskussion hur formuleringen egentligen bör se ut vad gäller konsekvensen av en icke-förnyad koncession, vilket är innebörden av nollalternativet. Ellagstiftningen i Sverige fastslår att den som vill bygga eller använda elektriska starkströmsledningar måste ansöka om tillstånd, s.k. nätkoncession. Sedan något år tillbaka har Ellagen ändrats till att nätkoncession gäller tills vidare och att en omprövning kan ske på begäran av koncessionsinnehavaren, kommun eller länsstyrelse tidigast fyrtio år efter att den först beviljats. Vid prövning av frågor om meddelande eller förlängning av nätkoncession ska en Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) genomföras enligt länsstyrelsens föreskrifter. Syftet med MKB är att synliggöra, med hjälp av en samlad bedömning, vilka effekter byggnationen har på människors hälsa och miljö. En av komponenterna i MKB:n är nollalternativet. Nollalternativet innebär konsekvenserna av att verksamheten eller projektet inte skulle genomföras och är en framtidsprognos. Det är relevant att nämna den stora differensen i tolkningen av nollalternativet bland de som dagligen arbetar med MKB:er, delvis beroende på att beskrivningen i miljöbalken är väldigt bred. Dessutom lämnar begreppet nollalternativ i sig utrymme för en hel del tolkningsproblem. Målet med denna studie är att skapa en modell och strategi för att underlätta hur formuleringen för nollalternativet i en MKB vid ansökan om förnyad koncession för kraftledningar bör se ut. Slutmodellen är ett flödesschema där parametrar så som alternativa ledingssträckor, flytt av luftledning och nedgrävning av markkabel tas upp. Modellen består även av två typer av nyckeltal vilka är kostnad per km ledning och CO2-utsläpp per km kraftledning. Med hjälp komponenter ska det vara möjligt att med samma resurser som i dagsläget ta fram ett mer komplett och genomarbetat nollalternativ. Dessutom är något som idag tas med i liten grad i nollalternativet de tekniska och ekonomiska faktorerna som kan relateras till koncessionsförläningar, men vilket är något som modellen direkt eller indirekt tar hänsyn till. / The purpose of this study is to analyze the problem regarding the zero alternative when applying for extension of the concession for transmission lines. The question aroused at Sweco Energuide AB when a co-worker brought the subject to discussion on how the appearance of the formulation actually should be regarding the zero alternative. The Electricity legislation in Sweden states that anyone who wants to build or use transmission lines must apply for authorization, known as power grid concession. Recently however there has been a change in the Law of Electricity. According to the new regulation the power grid concession is valid until further notice and a reassessment befall at the request of the holder of the concession, the municipality or the County Administrative Board (CAB) earliest forty years after it was first granted. When examining issues of notice or extension of power grid concession, an Environmental Impact Assessment (EIA) should be carried out according to CAB regulations. The objective of the EIA is to, through a comprehensive assessment, highlight the impact the construction has on human health and on the environment. One of the components in the EIA is the zero alternative. The purpose of the zero alternative is to picture the consequences of the operation or the project not being undertaken and is a forecast of the future. There is worth mentioning that there is a huge variation in the reading of the zero alternative among those working with it on a daily basis due to the broad description in the Environmental Code. Furthermore, the concept zero alternative creates a scope for interpretation problems because of the word itself. The aim of this study is to create a model and strategy to facilitate the formulation of the zero alternative in an EIA when applying for a renewed concession for transmission lines. The model is fashioned as a flow chart with parameters such as optional route of the transmission line, relocation of aerial line and burying of landline. Moreover, the model consists of two types of key figures that are the cost per km of power lines and carbon emissions per km power line. By using these components there should be possible, with the equal resources as in the current situation, to develop a more complete and elaborated zero alternative.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-148076 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Gabrielsson, Gunilla, Blomqvist, Isabelle |
| Publisher | KTH, Energiteknik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds