The demand and usage of fertilizer is growing while complications with eutrophication is ever so observable throughout the world today, with excessive algae growth which causes lack of oxygen in lakes. This paper focuses on a mechanical technique to remove ammonium from polluted water, by leading it through a column filled with carries to enhance the area whereas ammonia is allowed to converge to gaseous ammonia hence no longer resolved in the water. This process was tested with water pollution levels resembling to those surveyed in Ragn- Sells, a Swedish waste treatment company. Parameters that had an effect on the convergence efficiency was recognized in literary studies and in self-made tests with artificial water in order to find the most optimal set of parameters to test real wastewater. High pH-levels at around 11.7 and high “air-to-water” ratio provided the highest level of convergence (44 %), however it was not comparable with the literary studies which had convergence levels as high as 92,8 %. The reason for this was thought to stem from the fact that the absorbationtower that was used didn’t allow for enough air to pass through for it to be comparable with tests done by others. An environmental analysis of whether or not this was a feasible method concluded that this method only sought to convert the problematic ammonia from a liquid phase to a gaseous one and that the air in which it exited with also needed to be treated. It was concluded that the effectiveness this air treatment has alongside with the energy cost of the ammoniastripping process determine if this process could ever be a better way to treat ammonium filled water in order to stop eutrophication on our planet. / Användandet av gödningsmedel ökar i hela världen samtidigt som problemen med övergödning blir allt mer uppenbara med stora algblomningar och följder som syrefattiga bottnar. Denna studie fokuserar på att via en mekanisk metod förflytta vattenlöst ammoniak till en luftström med hjälp av ett absorbtionstorn, även kallad ”stripper”, varpå man sedan renar luftströmmen från sitt ammoniakinnehåll. Denna metod är sedan tidigare undersökt för höga ammoniumnivåer som liknar de uppmätta hos ett svenskt avfallshanteringsbolag, Ragn- Sells vars deponianläggningar för närvarande använder sig av biologisk kväverening. I denna undersökning identifierades de parametrar som påverkar ammoniumöverföringsgraden och dessa optimeras sedan för att undersöka hur Ragn-Sells eget lakvatten renas. Med ett pH- värde om 11,7 och ett högt flöde av luft kontra vatten kunde en överföringsgrad av 44 % uppmätas. Detta kan jämföras med 92,8 % som tidigare experimentella undersökningar kunnat uppmäta, att denna överföringsgrad inte uppnåddes i denna undersökning tros härstamma ur det underdimensionerade absorbtionstorn som fanns tillgänglig. Huruvida detta är ett hållbart sätt att rena vatten med ammoniuminnehåll långt över tillåtna utsläppsvärden beror på vad den samlade processen av både överföringen från vatten till luft och sedan omvandlandet av ammoniak till kvävgas i en katalytisk process har för energieffektivitet. Problemet med den biologiska rening som finns idag är att den fungerar väldigt dåligt vintertid då vattentemperaturen är mycket lägre.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-174876 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Samak, Sakarias |
| Publisher | KTH, Industriell ekologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-IM-KAND 2015 ; 39 |
Page generated in 0.0032 seconds