Syftet med min uppsats är att undersöka kroppens betydelse inom baletten med hjälp av före detta balettelever samt professionella yrkesbalettdansare och deras berättelser om sina personliga erfarenheter och upplevelser av att dansa. Detta med hjälp av filosofen Iris Marion-Youngs resonemang och Judith Butlers genusteori. Genom intervjuer med sex informanter, visas hur de förstår kroppen som en process och ett görande. I analysen framgår hur kroppen starkt påverkas beroende på kön och balettutbildningen. En balettdansares kropp skapas, formas och omformas i skolan enligt gällande normer för teknik och könsföreställningar. Men också utseende och kroppsideal påverkas. Det som vi upplever som beständigt, ursprungligt, stabilt och som fysiska fakta hos kroppar för män och kvinnor är en produkt av kulturella normer och värderingar. Skolan bidrar till att kropparna övas på bestämda sätt. Den gör alltså, genom föreställningar om manligt och kvinnligt, att små flickor och pojkar uppmuntras till att träna och röra på sina kroppar på olika sätt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-165303 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Lindmark, Dulguun |
| Publisher | Stockholms universitet, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, 1992 |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds