Return to search

The “ultramafic” Intrusion’s within the peridotite from Härbergsdalen : Petrological characterization of infiltration record within the lithospheric mantle / ”Ultramafiska” gångar i Härbergsdalens peridotiter : En petrologisk karakterisering av infiltrationer inom den litosfäriska mantlen.

The mantle constitutes ~80% of Earths volume, however, due to its location deep beneath Earth’s surface the mantle is inaccessible to study in situ. Despite this, we still have information about its composition thanks to seismic studies which haven proven the mantle to be in generally homogenous and dominated by a rock called peridotite. However, mantle rocks such as peridotites sometimes, due to seismic activities, end up at Earth’s surface, for example as orogenic peridotite.The studied lithologies representing pyroxenitic and amphibolitic veins that were sampled near Härbergsdalen, located in northern Jämtland and within the Seve Nappe Complex (SNC). The SNC is interpreted as the outermost western margin of the paleocontinent of Baltica and part of the Middle Allochthon, one of four allochthons that together forms the Scandinavian Caledonides, an allochthon is a large sheet of rock that’s been displaced from its original position. During the Caledonian orogeny the western parts of Baltica was subducted under the paleo continent of Laurentia. Today ultramafic bodies are commonly occurring along the Seve Nappe, represented by peridotites, sometimes intruded by variety of veins. Such veining may shed light on P-T conditions and tectonic setting of the Earth’s mantle fragments and helps to understand the geological history of the Scandinavian Caledonides.Through applications of petrographic microscope (textural observations) and an electron microprobe (chemical analysis of minerals composition), collected samples from two different veins within orogenic peridotite outcrop on the western slopes of Aretstjakke mountain in Härbergsdalen were studied. The veins could easy be distinguished from each other as one almost black vein centered by red core and a second zonated, coarser sample. Results show that the veins don’t share a common history, one of the veins has a Garnet-bearing clinopyroxenitic core surrounded by zonated amphiboles. These amphiboles have an actinolite core and a rim of magnesio-hornblende, but also fully altered magnesio-hornblende grains. This shift in composition from relatively low P-T conditions in the actinolite core to more moderate P-T conditions in the magnesio-hornblende rim indicates progression into an environment deeper down into the Earths lithosphere. The other studied vein had amphiboles with pargasitic core surrounded by tremolite rim. Indicating retrogression through a drop in P-T conditions. In this second vein, there was also no signs of garnets, instead spinel’s where a common feature.These results indicate the veins were formed during different events, however further studies have to be made to correlate and understand all the processes recorded within the Aretstjakke peridotite outcrop. Further on, this outcrop is the third ever within the Seve Nappe Complex where garnet-bearing clinopyroxenite has been found, an interesting find worth more studies to put in context. / Manteln utgör ~80% av jordens volym, men trotts dess enorma volym så är manteln omöjlig att studera in-situ på grund av tjockleken på ovanliggande jordskorpa. Tack vare seismiska studier har vi ändå information om mantelns samansättning som visat sig vara homogen och dominerad av en bergart kallad peridotit. Mantelbergarter som peridotit kan trotts allt, tack vare seismisk aktivitet hamna på jordens yta, till exempel som orogena peridotiter.Härbergsdalen i norra Jämtland är en del av Seveskoll-komplexet och representerar paleokontinenten Baltikas yttersta västra gräns. Seve är i sin tur en del av den mellersta Skollberggrunden, en av fyra större skollor som tillsammans formar den skandinaviska bergskedjan, en skolla är en del av berggrunden som av tektoniska event förflyttas från sin ursprungliga position. Under den Kaledoniska orogenesen då de båda paleokontineterna Baltika och Laurentia kolliderade pressades Baltiska plattans västra delar ner djupt under Laurentia. Ultramafiska fragment i form av peridotiter, ibland genomskurna av olika typer av gångbergarter kan idag hittas på ett flertal platser längs med Seveskollan. Dessa bergarter formas under högt tryck inne i jordens mantel och fungerar som bra tryck och temperatur indikatorer när man studerar den skandinaviska bergskedjans historia.Med hjälp av ett petrografiskt mikroskop (för att identifiera mineral texturer) och en elektronmikrosond (för kemiska analyser av stuffer) undersöktes pyroxenitiska och amfibolitiska stuffer insamlade från ådror som tränger genom hällar av orogena-peridotiter på fjället Aretstjakke i Härbergsdalen. Resultaten visade på ett komplext samband mellan ådrorna där olika typer av bergarter tydde på olika bildningsmiljö. En av ådrorna visade sig ha en kärna av granatbärande klinopyroxenit omgiven av zonerade amfiboler. Amfibolerna som har blivit altererade uppvisar en aktinolitisk kärna och kanter bestående av magnesio-hornblende. Detta tyder på en förändring i miljö från relativt låga tryck och temperaturförhållanden till ett facies som kännetecknas av mer moderata tryck och temperaturer. Den andra venen som undersöktes visade på motsatta förhållanden där en pargasitisk kärna var omgiven av tremolit. Pargasit är stabilt under högre tryck och temperatur än pargasit, vilket visar att det skett ett dropp till lägre tryck och temperaturförhållande. Här hittades spineller i stället för granater vilket indikerar en bildningsmiljö med lägre tryck än i den granatbärande klinopyroxeniten.Resultaten visar att de båda ådrorna som proverna var tagna ur hade bildats under två skilda händelser. För att förstå de olika processer som skapat dessa gångar i Aretstjakke peridotiten och sätta händelserna i relation till varandra skulle ytterligare och mer omfattande studier behöva utföras. Vidare är det värt att notera att fyndet av granatbärande klinopyroxenit är det tredje någonsin inom Seve Skollkomplexet, vilket gör platsen intressant för ytterligare studier. / Polish National Science Centre no. 2019/35/N/ST10/00519 for Daniel Buczko

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-476243
Date January 2022
CreatorsVolter, Per
PublisherUppsala universitet, Mineralogi, petrologi och tektonik
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageEnglish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess
RelationIndependent Project at the Department of Earth Sciences ; 2022:6

Page generated in 0.0023 seconds