IPCC förespråkar i en rapport från 2018 att kolsänkor måste få en tydligare plats i samhället om vi ska lyckas nå klimatmålen. Grönstruktur är en typ av objekt som passivt tar upp koldioxid genom fotosyntes. Genom att nyttja detta i ett planeringsskede skapas ett verktyg som går att använda för att minska halten koldioxid i atmosfären. Däremot, så värderas ej de urbana grönytor som finns idag med avseende på detta, dock finns det många andra viktiga funktioner de uppfyller inom ramen för ekologisk hållbarhet. Detta examensarbete söker att besvara frågan hur det går att implementera kolsänkor vid värdering av grönytor samtidigt som den existerande värderingen för ekologisk hållbarhet bibehålls. Arbetet är utformat med grund ifrån litteraturstudie. Där ingår även några utvalda modeller som värderar grönytor eller behandlar koldioxid på något sätt. Dessa är Grönytefaktor, Citylab, Miljökonsekvensbeskrivning, BREEAM-SE, Miljöbyggnad, och Trafikverkets Klimatkalkyl. Som ett komplement har tre intervjuer utförts med relevanta praktiker för att ge värdefulla infallsvinklar och diskussionsunderlag. Därtill har även en workshop utförts av en tvärvetenskaplig samling aktörer, med samma huvudsakliga syfte som intervjuerna. Alla modeller har sina styrkor och brister. Med hänsyn till syftet för arbetet är vissa mer relevanta än andra. Exempelvis fungerar Grönytefaktor som ett verktyg för att kvantifiera ekologisk hållbarhet, men misslyckas med att motverka eventuella underliggande problem. Citylab är en av de mer kompletta guiderna, och Miljökonsekvensbeskrivning har visserligen lagstadgat stöd i viss mån, men saknar tydliga riktlinjer för implementeringen. Klimatkalkylen används främst för transportinfrastruktur, men den livscykelmetodik som modellen är baserad på kan ge bra indikationer på hur kolsänkekvalitéer kan beräknas. Livscykelmetodiken får även stöd från BREEAM-SE och Miljöbyggnad, samt att driftfasen för en grönyta måste beaktas eftersom det är där värdet för en kolsänka skapas. Det finns tyvärr inga tydliga svar på vilken väg som är bäst att gå. Det krävs mer forskning på området med en tydligare målbild med vad som ska uppnås, vem som ska använda modellen, samt vidare forskning om till exempel hur stor kolsänkekapacitet olika typer av grönstruktur har. Det finns dock visst stöd för att Citylab i kombination med Grönytefaktor kan vara en lämplig väg att gå, men först och främst krävs det mer forskning kring grönytors potential som kolsänka och vilken kapacitet de kan bidra med. / IPCC advocates in a report from 2018 that carbon sinks must be given a clearer role in society if we are to reach the climate change goals. Green structure is a type of object that passively can absorb carbon dioxide through photosynthesis. By using this in a planning stage, a tool is created that can be used as a way to bring down the levels of carbon dioxide in the atmosphere. The urban green areas that exists today are not being valuated with regards to this, although there are many other important functions they fulfill within the framework of ecological sustainability. The master thesis aims to answer the question how carbon sinks can be implemented in the valuation process of green areas simultaneously with ecological sustainability. The foundation of the work is made in the form of a literature study. Included in this are a few selected models that valuates green areas or carbon dioxide in some way. These are Grönytefaktor, Citylab, Miljökonsekvensbeskrivning, BREEAM-SE, Miljöbyggnad, och Trafikverkets Klimatkalkyl. As a complementary method, three interviews have been conducted with relevant practicians to provide valuable approach angles and discussion material. In addition to this, a workshop has been conducted with a gathering of interdisciplinary actors, with the same purpose as the interviews. All models have their own strengths and weaknesses. With regards to the aim of the work, some are more relevant than others. For instance, Grönytefaktor works as a good tool to quantify ecological sustainability but fail to counteract any underlying problems. Citylab is one of the more complete guides, and Miljökonsekvensbeskrivning has statutory support, but fails to include clear guidelines for implementation. Klimatkalkylen is primarily used for transport infrastructure, but its life-cycle methodology that it is based upon could give good indications for how carbon sink qualities can be calculated. The life-cycle methodology is also given support from BREEAM-SE and Miljöbyggnad, as well as the operating phase of a green area must be included since that is when the value of a carbon sink is created. Unfortunately, there are no clear answers which way is the best to go. More research is needed within the field where a clearer purpose of what is to be achieved, whom is supposed to use it, as well as other types of research such as how great the carbon sink capacity different types of green structure inhibits. However, there are certain arguments for using Citylab in combination with Grönytefaktor, but first and foremost there is a need for more research about green areas potential as a carbon sink and with what capacity they can contribute.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-252796 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Kennerstedt, Marcus, Pereira de Moraes, Felicia |
| Publisher | KTH, Urbana och regionala studier |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-ABE-MBT ; 19426 |
Page generated in 0.002 seconds