Syftet med denna litteraturstudie har varit att belysa hur aktuell svensk historiedidaktisk forskning definierar begreppet historiemedvetande samt att studera hur forskningen beskriver att utvecklandet av elevernas historiemedvetande kan främjas genom historieundervisning. I studien har olika didaktiska metoder och verktyg som forskarna förespråkar för att utveckla ett historiemedvetande lyfts fram. I den forskning som studerats definieras historiemedvetande som kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid. Gemensamt för den studerade litteraturen är utgångspunkten att ett historiemedvetande är något alla människor besitter. Denna utgångspunkt och definition stämmer väl överens med kursplanen i historia där begreppet historiemedvetande är en central del. Resultatet visar att begreppet historiemedvetande är ett svårdefinierat begrepp, men att det finns vissa grundläggande punkter som forskarna är överens om. Resultatet pekar också på att det finns olika arbetssätt för att aktivera och utveckla ett historiemedvetande hos eleverna. Dessa arbetssätt presenteras i studien och diskuteras utifrån hur de kan användas ur ett perspektiv för grundskolans 1 – 3. Av vikt är att historieämnet inte får ses som enbart ett ämne som handlar om det förflutna, utan att historieämnet berör en ständigt pågående process. Genom att bedriva undervisningen ur ett perspektiv där historiemedvetandet står i centrum anses eleverna bättre kunna koppla undervisningen till sin egen livshistoria och placera in sig själv som en medskapare till historien. / <p>SO</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:du-23992 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Nilsson, Jennie |
| Publisher | Högskolan Dalarna, Pedagogiskt arbete |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds