The investment and financing instrument AT1, or Contingent Convertible bond, has become popular in the post-crisis capital markets, prompting interest and research in the academic world. The instrument's debt definition but equity boosting properties makes it rather extraordinary, and its stochastic features makes multiple mathematical valuation methodologies relevant, especially with regard to the risk of extending the call date of the instrument. With investors still relying on screening tools for valuation, there is an absence of applications using existing mathematical approaches. This report therefore aims to narrow the gap between academia and industry by evaluating the use of such mathematical approaches in a practical investment setting, in particular the Improved Credit Derivative approach and the Extension Premium Relative Value approach shall be examined. Both models strive to account for the extension risk, a commonly disregarded yet critical risk, adding computational challenges to the implementation. Besides from discovering necessary practical adjustments, and their effects, the two pricing approaches are compared in an attempt to confirm their joint purpose of accounting for extension risk. Ending up with varying results consisting of evident offsets for the improved credit derivative model but significant correlations in the case of the extension premium model, their individual performance was diverse while the hypothesis of joint behaviour could be dismissed. / Investerings- och finansieringsinstrumentet AT1, eller Contingent Convertible bond, har blivit populärt i kapitalmarknaderna efter finanskrisen, vilket lett till intresse och forskning i den akademiska världen. Instrumentets grund som skuld men egenskaper för att tillskjuta eget kapital gör det extraordinärt, och dess stokastiska funktioner öppar upp för flertalet värderingsmetoder, speciellt gällande förlängningsrisken hos datumet för kallning. Eftersom att investerare fortfarande använder sig utav screening-verktyg för värdering finns det endast begränsad forskning rörande användande av matematiska metoder. Denna rapport har därför som mål att minska avståndet mellan den akademiska världen och industrin genom att utvärdera användandet av sådana matematiska metoder för praktiska investeringar, särskillt skall Improved Credit Derivative och Extension Premium Relative Value metoderna användas. Båda modellerna strävar efter att ta hänsyn till förlängningsrisken, en risk vanligtvis bortsedd ifrån men trots det kritisk, vilket tillägger ytterligare beräkningsutmaningar vid implementationen. Bortsätt ifrån att upptäcka praktiska justeringar och dess effekter jämförs de två värderingsmetoderna i ett försök att bekräfta deras gemensamma syfte, att ta hänsyn till förlängningsrisken. Att i slutändan nå blandade resultat besående av uppenbara avvikelser för improved credit derivative modellen men starka korrelationer i fallet av extension premium modellen gjorde att man kunde dra slutsatsen att deras individuella prestanda skilde sig medan hypotesen om gemensamt beteende kunde avfärdas.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-273595 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Larsson, Karl |
| Publisher | KTH, Matematisk statistik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-SCI-GRU ; 2020:068 |
Page generated in 0.0032 seconds