Anjoner från de tre korta organiska syrorna: acetat, format och MSA är intressanta att mäta då de kan användas för olika sorters miljöstudier. Jonkromatografen vid Institutionen för Geovetenskaper kan för närvarande inte skilja på dessa tre ämnen, därför utvecklades sex nya metoder i detta projekt för att lösa problemet. Metod 5 visade sig vara den bästa, där acetat och format separerades. Resultatet ansågs vara bra, även om MSA inte separerades. Metod 5 testades sedan på ett par naturliga prover; vatten-, snö- och isprover. Alla dessa prover visade en större mängd av format än acetat, som i vissa fall inte ens visades. Resultaten verkade rimliga, inte många av dem stack ut i jämförelse till andra resultat av samma fas. Det ytligaste provet från Lomonosovfonnaglaciären skiljer sig dock ganska mycket i mängden format jämfört med prover från andra djup av denna iskärna, förmodligen på grund av kontamination vid hanteringen av proverna både vid provtagningen och i labbet. MSA kan dock även mätas om man vet mängden acetat och format i provet. Detta görs genom tillsats av kända mängder av MSA till samma prov i efterföljande körningar, för att sedan kunna beräkna koncentrationen av MSA i provet. Problemet med denna metod är att koncentrationen av MSA måste vara tillräckligt hög i kontrast till koncentrationerna av acetat och format för att få tillförlitliga resultat, vilket den inte var i det här projektets analyserade prover. / Anions from three short organic acids: acetate, formate and MSA are interesting to measure since they can be used for different environmental studies. The ion-chromatographer at the Department of Earth Sciences is currently not able to separate these three substances; therefore six new methods were developed in this project to solve this problem. Short organic test 5 ended up to be the best method, where acetate and formate were separated. The result was considered good, even if MSA were not separated. Method 5 was then tested on a couple of natural water, snow and ice samples. All these samples showed a larger amount of formate than of acetate, which in some cases was not even found. The results seemed plausible; not many of them were sticking out compared to others of the same phase. The shallowest sample from the Lomonosovfonna ice cap did however differ quite a lot in amount of formate compared with samples from other depths of this ice core; probably because of contamination which could have occurred at both the ice cap and in the lab during the handling of the samples. MSA can however also be measured if the amount of acetate and formate in the sample is known. This is done by adding known amounts of MSA to the same sample in subsequent runs to then be able to calculate the concentration of MSA in the sample. The problem with the use of this method is that the concentration of MSA needs to be high enough in contrast to acetate and formate in order to get reliable results, which was not the case in the samples measured in this project.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-206302 |
| Date | January 2013 |
| Creators | Drake, Alexandra |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Självständigt arbete ; 70 |
Page generated in 0.0023 seconds