Unionen står idag inför en rad problem inom det miljöpolitiska området. Föroreningar, utsläpp och global uppvärmning är problem som måste utredas och lösas i syfte att säkra för framtida generationers fortlevnad. Det finns inget entydigt svar på hur dessa problem bäst bör lösas. Tidigare har området till största del reglerats genom administrativa styrmedel, i form av lagstiftningsåtgärder varigenom utsläppsgränser och produktionskrav fastställts. På senare år har emellertid vikten av ekonomiska styrmedel och behovet av privata och gemensamma miljöinitiativ inom miljöområdet särskilt betonats som viktiga instrument i syfte att bekämpa miljöförstöring. Nyttjandet av sådana instrument ska uppmuntras och möjliggöras i syfte att förmå marknadsaktörer att internalisera miljökostnader och därigenom bidra till en mer hållbar resursanvändning. Detta har emellertid fått till följd att en stor del av miljöpolitiken förts in inom ramen för unionens konkurrenslagstiftning. I synnerhet riskerar sådana miljösamarbeten att begränsa konkurrensen och därmed drabbas av förbudet i artikel 101 FEUF mot konkurrensbegränsande samverkan. Tidigare har kommissionen förhållit sig positiv till sådan samverkan och därför integrerat miljööverväganden och andra icke-ekonomiska faktorer i sin konkurrensrättsliga analys. Under de senare åren har kommissionen emellertid antagit en ny konsumentvälfärdsstandard, med grund i ekonomiska överväganden, som mått vid bedömningen av konkurrensrättsliga frågor, i synnerhet vid bedömningen utifrån undantagsbestämmelsen i artikel 101.3 FEUF. Bedömningar har i allt högre utsträckning utmynnat i ekonomiska undersökningar i syfte att fastställa konkurrensfördelar bestämda utifrån ekonomiska parametrar. Ekonomisk effektivitet har kommit att tillskrivas det övergripande målet för EU:s konkurrenspolitik varför det uppkommit frågor om vilka värden som egentligen kan inkorporeras i det generella undantaget för konkurrensbegränsande samverkan och om det är möjligt att beakta exempelvis miljöfrämjande ändamål vid bedömningen. Tidiga konkurrensrättsliga teorier som bidragit till att forma den europeiska konkurrensrätten förhåller sig olika till frågan, exempelvis förespråkar anhängare till Chicago-skolan en strikt ekonomisk effektivitetsbedömning. Sakkunniga inom miljörätten hävdar att det redan av EU:s grundfördrag följer att unionen ska verka mot en hållbar utveckling och ett utbrett miljöskydd och att detta ska främjas genom samtliga politikområden, däribland konkurrenspolitiken. Andra hävdar att den enda möjligheten till att beakta miljöhänsyn är att värdera miljöfördelar i ekonomiska termer för att på så sätt rymma övervägandena inom ramen för bedömningen efter den konkurrensrättsliga moderniseringen.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-375261 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Kylvåg, Filip |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds