Att kriminalitet figurerar i vårt samhälle, är något som vi är medvetna om. Det är en verklighet med våld, droger och pengar. Inte nog med att det tär på kropp och själ så är det även ett beteende som strider mot våra lagar och normer. Vi vet att det inte är lätt att lämna denna verklighet, trots detta så väljer flertalet individer att göra just det. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur personer som begått brott och som avtjänar sitt straff inom kriminalvården hanterar de ”exitprocesser” och den ambivalens som det innebär att lämna en kriminell identitet och en tillvaro präglad av brott bakom sig, för en socialt accepterad tillvaro. En process som för många sannolikt börjar redan innan personen greps och där anstaltsvistelsen endera leder till en återgång i kriminalitet eller blir till en vändpunkt i tillvaron följd av ansträngningar att trots sitt stigma erövra ett socialt accepterat liv och identitet.Forskningen har vi utfört med hjälp av kvalitativa intervjuer med sju före detta kriminella, samt en kriminal vårdare på mindre anstalt i Sverige. Vår föreställning var att fängelsevistelsen var en tung plats att vistas på och att det intagna blev hårt påverkade av denna upplevelse. När det äntligen blir frigivna antog vi att det för dem var en lättnad och att samhället och olika myndigheter gjorde allt i sin makt för att hjälpa individer att acklimatisera sig tillbaka till samhället. Dock förstod snabbt att detta inte var den sanna bilden av verkligheten. Uppsatsen har varit otroligt intressant och givande för oss, och vi är väldigt nöjda med vårt resultat. Tack vare vara våra intervjuer samt redan befintlig forskning så anser vi att vi fått en ökad förståelse kring ämnet, som vi hoppas kunna förmedla vidare till våra läsare. I vår slutsats har vi konstaterat att tiden man sitter på anstalt inte är så besvärlig. ”Man levde i ett samhälle i samhället”, där man skaffade sig rutiner för att anpassa sig efter den nya miljön samt för att få tiden att gå. Inne på anstalten började den första delen av exitprocessen där individerna reflekterade över sina liv och ville ge upp den kriminella livsstilen. Vid frigivning då man skulle börja leva ett liv som icke kriminell började dock det riktiga straffet, man kände sig vilsen och stod med fötterna i två olika världar. Informanterna kände sig identitetslösa då det befann sig i ett samhälle de längre inte kände till samtidigt som det inte vill gå tillbaka till det kriminella livet. Hjälpen från myndigheterna infann sig inte på ett lämpligt sätt utan man kände sig istället motarbetad och utanför samhället, samtidigt som ett stigma införlivades. De individer som inte föll tillbaka i kriminaliteten lyckades tillslut hitta sitt stöd i KRIS. Där fanns det andra individer som gått igenom samma hårda resa och man fanns som stöd för varandra. Det är äntligen i detta skede som den riktiga vändpunkten kommer i processen, man kan börja bygga en ny identitet utan kriminalitet. Nyckelord: Kriminalitet, Rutiner, Utanförskap, Tillhörighet
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-16506 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Eriksson, Alexandra, Hassan, Magdalena |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle (HOS), Högskolan i Halmstad, Sektionen för hälsa och samhälle (HOS) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds