Gotland has a very long tradition of lime burning. Traces of lime burning on Gotland stretch back to the 12th century. An inventory of all the lime kilns in Gotland was made in 1942. Since then the market, the use and the tradition of lime burning have changed significantly. By the start of WW2 a shortage of black coal occurred. This meant that the large, traditional lime kilns could no longer be operated with the same capacity. The small, wood-burning kilns were the only furnaces that survived. With the cement's entry the demand for lime mortar got heavily reduced, which in turn meant the end for the last lime kilns. The cement quickly proved inadequate in many situations, especially in the field of monument care, and the demand for traditional lime mortar increased again already in the 1960s. Since then, three lime kilns were taken into use on Gotland; two smaller, traditional lime kilns and one large, industrial kiln. This thesis intends to follow up on the inventory that was made in 1942 in order to create a basis for further discussion of the historical values the lime kilns possesses and how these values can be cared for. In order to ensure the being of cultural heritage of the traditional lime industry, it requires popular demand, care and knowledge of the furnace, its use and production and its product. / Gotland har en mycket lång tradition av kalkbränning. Spår av kalkbränning sträcker sig på ön tillbaks till 1100-talet. En inventering av samtliga kalkugnar och kalkmilor på Gotland gjordes år 1942. Sedan dess har marknaden, användningen och traditionen av kalkbränning förändrats kraftigt. Vid andra världskrigets början uppstod en bristsituation på stenkol. Detta medförde att de stora, traditionella kalkugnarna inte längre kunde drivas med samma kapacitet. De mindre, vedeldade ugnarna var de enda ugnarna som överlevde. Med cementens intåg minskade även efterfrågan på kalkbruk, vilket i sin tur betydde slutet för de sista kalkugnarna. Cementen visade sig snabbt vara bristfällig i flera situationer, särskilt inom kulturvårdens praktik, och efterfrågan på traditionellt kalkbruk ökade igen redan på 1960-talet. Sedan dess har tre kalkugnar tagits i bruk på Gotland; två mindre, traditionella kalkugnar och en stor, industriell ugn. Uppsatsen ämnar följa upp inventeringen som gjordes 1942 för att skapa ett underlag för att vidare resonera kring de kulturhistoriska värden kalkugnarna besitter och hur dessa tas till vara. För att kunna vårda kulturarvet från den traditionella kalkindustrins dagar fordras efterfrågan på kalk, vård och kunskap om ugnarna, dess användning och produktion och dess produkt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-262664 |
| Date | January 2015 |
| Creators | Bengtsson, Marcus |
| Publisher | Uppsala universitet, Kulturvård |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0015 seconds