<p>Polisen kan ha svårt att utreda framför allt grövre brott. Det verkar som om lagstiftningen inte räcker till mot dagens välorganiserade och välstrukturerade kriminella grupper. Polisen kommer ofta endast åt personer på ”gräsrotsnivå”. En metod som används är bevisprovokation, ett sätt att provocera fram bevisning om planerad, pågående eller begången brott. Denna metod kan dock snabbt bli brottsprovokation, vilket inte är tillåtet. Brottsprovokation går ut på att provocera fram en brottslig handling hos en person, dvs. att syftet är att aktivt förmå någon att begå brott. Gränsen mellan dessa två metoder är svårtydd, vilket kan vålla problem. I detta arbete belyses dagens lagstiftning om dessa två metoder. Vi har även redogjort för hur Beredning för Rättsväsendets Utveckling (BRU), anser att metoderna användande ska lagstiftas samt visa på vilka brottspreventiva fördelar som förslaget skulle innebära. Olika experters och instansers syn på ämnet har inhämtats från olika doktriner och remisser. Dagens lagstiftning innebär att bevisprovokation kan användas bl.a. då man har skälig misstanke mot en bestämd person, om grov brottslighet samt att beslutet fattats av åklagare. BRU:s förslag innebär att provokativa åtgärden kan få användas bl.a. då man kan anta att brott skulle ha begåtts även om åtgärden inte vidtagits, eller mot en mindre grupp där man misstänker viss obestämd person, vid fängelsebelagda brott. Vi anser att mycket finns att tjäna vid ett genomförande av BRU:s förslag.</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:umu-27122 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Ghebremeskel, Salomon, Koivuranta, Jani |
| Publisher | Umeå University, Basic training programme for Police Officers, Umeå University, Basic training programme for Police Officers |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, text |
Page generated in 0.0023 seconds