De senaste åren har jakten och dess utövare präglats av flera förändringar både beträffande vilka som jagar och den jaktlagstiftning man skall beakta. Vi har ett ständigt växande regelverk i vår lagstiftning som påverkar vår jaktutövning. Detta ställer också ökade krav på dem som har att kontrollera jakten, det vill säga främst polisen tillsammans med de särskilda jakttillsyningsmän som Länsstyrelsen förordnat. Att veta vad man får och inte får göra är en grundsten som tillsyningsmännen måste kunna för att göra det möjligt att utföra ett effektivt arbete. Denna skrift avser att ge en kortfattad översikt över några av de lagar och arbetsuppgifter jakttillsyningsmannen har att ta i beaktning. Aktuella brottspåföljder redovisas och statistik som visar att ca 2516 stycken brott per år är jakt och vapenrelaterade. Jakttillsyningsmannens arbetsmiljö diskuteras också och vikten av att ha ett mångsidigt kunnande i form av exempelvis artkännedom, lokalkännedom, hur en brottsutredning går till, vikten av att säkra bevis och så vidare. Eftersom merparten av brotten begås ute i det fria så belyses svårigheten att säkra spår samt den lilla risk man har att gripa någon på bar gärning. De olika tillståndsmyndigheterna Naturvårdsverket och Länsstyrelsen och deras uppgift belyses också.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-27204 |
| Date | January 2004 |
| Creators | Lundmark, Fredrik |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds