När geotekniska laborationsanalyser utförs undersöks ofta kolvprover från olika djup som får representera marken vid det djupet provet är taget. I ett homogent lerskikt kan denna punkt antas vara representativ. I en icke-homogen lerjord, till exempel i varvig lera, skulle denna punkt kunna infalla i en icke-representativ variation. För att ta reda på om dessa strukturella variationer påverkar en leras mekaniska egenskaper har i denna studie lerprover från olika platser i Stockholms län analyserats. Genom laborationsundersökningar har lerornas vattenkvot, konflytgräns och lerhalt bestämts och jämförts med varandra. Konflytgränsen definieras som vattenkvoten då en lera går från plastisk konsistens till flytande konsistens och bestäms i denna studie med fallkonmetoden (Axelsson & Mattsson, 2016). Vattenkvoten anger förhållandet mellan jordens fasta massa och vattnets massa och bestäms genom vägning och torkning i ugn (Larsson, 2008). Lerhalten i ett jordprov bestäms genom en hydrometeranalys som anger mängden lera i förhållande till övriga kornstorlekar i provet. Proverna som har studerats i denna studie var av varierande kvalitet med avseende på varvighet och både glaciala och post-glaciala leror har undersökts. Resultatet visar att det är svårt att studera skillnader mellan ljusa och mörka variationer i leror som inte har en tydlig varvighet och att stora variationer förekommer i de undersökta parametrarna för mörka såväl som ljusa skikt. / When geotechnical laboratorial analyzes are executed, piston samples from different earth depths are commonly used. These samples will represent the soil at the given depth. The point at which the sample is taken could be seen as representative in a homogenous layer of clay but in an inhomogeneous layer, such as a varved glacial clay, this point could occur in a variation that is not representative for the whole layer. To find out if these structural variations will affect a clays mechanical properties clays from the Stockholm region have been analyzed. The clays water content, liquid limit and clay content has been determined through laboratorial analyzes and then compared with each other. The liquid limit is defined as the water content when a clay is transitioning from plastic to liquid consistency and is determined by the fall-cone method (Axelsson & Mattsson, 2016). The water content is determined through drying in a drying oven and gives the relationship between the soil’s solid mass and the mass of the water (Larsson, 2008). The clay content in a soil sample is determined through hydrometer analysis and gives a value on the amount of clay in relationship to other fractions. The samples which have been studied were of different quality with respect to how distinguishable the varves were and both glacial and post-glacial clays have been analyzed. The result show that it is difficult to analyze differences between light and dark variations and varvs in clays which does not have distinct layering and that vast variations occur in all of the analyzed parameters for both dark and light variations.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-383818 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Florén, Tove |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0028 seconds