Bakgrund: Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som karakteriseras av minst två upprepade, oprovocerade anfall. Under ett anfall sker en urladdning i hjärnans nervceller som resulterar i överaktivering av nervceller. Epilepsi behandlas normalt med antiepileptika. Antiepileptika kan ha negativa effekter på bendensitet. Graden av benförlust varierar mellan olika antiepileptika. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att kritiskt utvärdera relevanta kliniska studier för att besvara frågan om vilka effekter valproat och fenytoin har på bentäthet hos människa. Metod: I denna litteraturstudie undersöktes sju vetenskapliga studier som erhölls från databasen PubMed. Utvalda studier undersökte effekt av valproat och fenytoin på benmineraldensitet hos epilepsipatienter. Resultat: Totalt refereras sju studier som inkluderar 296 vuxna patienter med epilepsi, varav tre studier undersöktes effekt av fenytoin och sex av valproat på bentäthet. Utfallsvärdena angav i T-score eller Z-score. BMD mättes i ländrygg- och lårbenshalsområde i fem av totalt sex studier med valproat och tre studier visade en minskad BMD i LS och FN efter behandlingstiden med valproat. BMD minskades i höftled och hälben i två och en studie respektive i valproatgruppen. Två av tre studierna med fenytoin visade en minskad BMD i LS. Alla tre studierna med fenytoin visade en minskad BMD i FN. BMD minskades i höftled i en studie i fenytoingruppen. Slutsats: Sammanfattningsvis visar denna litteraturstudie att fenytoin (icke-EIAED) och valproat (EIAED) har negativa effekter på bentäthet. Resultatet visar att 83% av total antal individer som mätte BMD fick minksad värde i båda LS- och FN områdena i valproatgruppen och det var 85% och 100% i LS och FN respektive i fenytoingruppen. 65% av total antal individer som mätte BMD fick minksad värde i TH-område i valproatgruppen och det var 83% i fenytoingruppen. Patienter med fenytoin visade ha högre benförluster än valproatgruppen trots att de fick låg dos av läkemedlet under behandlingstiden och petienter i valproatgruppen fick hög dos av läkemedlet. Enligt resultatet graden av bentäthets förlust ökar med varaktigheten av behandlingstider, patienter i fenytoingruppen hade längre behandlingstider jämfört med valproat och visade mer BMD-minskning. / Background: Epilepsy is a chronic neurological disease characterized by at least two repeated, unprovoked seizures. During a seizure, a discharge occurs in the brain's nerve cells resulting in overactivation of nerve cells. Epilepsy is usually treated with anti-epileptics. Antiepileptics may have a negative effect on bone density. The degree of bone loss varies between different antiepileptics. Objective: The purpose of this study was to critically evaluate relevant clinical studies to answer the question of what effects valproate (a non-EIAEDs) and phenytoin (an EIAED) have on bone density in humans. Methods: This literature study evaluated seven scientific studies that were found in the PubMed database. Selected studies investigated the effect of valproate and phenytoin on bone mineral density in epileptic patients. Results: A total of seven studies are reported which include 296 adult patients with epilepsy, three of which were investigated by the effect of phenytoin and six valproate on bone density. Outcome values indicated in T-score or Z-score. BMD was measured in the lumbar and thigh neck area of five of a total of six studies with valproate and three studies showed a decreased BMD in LS and FN after treatment with valproate. BMD was reduced in hip and hip bone in two and one study and in the valproate group respectively. Two out of three phenytoin studies showed a decreased BMD in LS. All three phenytoin studies showed a reduced BMD in the UN. BMD was lowered in hip line in a phenytoin group study. Conclusions: In summary, this literature study shows that phenytoin (non-EIAED) and valproate (EIAED) have adverse effects on bone density. BMD was reduced by 75% in the LS and UN regions of the valproate group and decreased in LS and the UN in the phenytoin group 85% and 100% respectively. BMD in the hip joint of the VPA group was reduced by 27% and decreased by 83% in the PHT group. Patients with phenytoin showed higher bone loss than the valproate group despite having a low dose of drug during treatment and patients in the valproate group received high doses of the drug. According to the result, the rate of bone loss loss increases with the duration of treatment times, patients in the phenytoin group had longer treatment times compared to valproate and showed more BMD reduction.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-78206 |
| Date | January 2018 |
| Creators | Bahari, Hajar |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för kemi och biomedicin (KOB) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds