Detta examensarbete handlar om hållbara stadsdelar. För att definiera och befästa hållbarheten hos stadsdelar används idag checklistor, certifieringar och marknadsföring. Certifieringar och checklistor används som verktyg i planprocessen och specificerar på vilka grunder stadsdelen kallas ”hållbar”. En certifiering är också en signal utåt för att förmedla en trovärdig miljö- och hållbarhetsmärkning. Idag finns få certifierade stadsdelar, men desto fler stadsutvecklingsprojekt som marknadsför sig som hållbara eller med element av hållbarhet. Marknadsföring fångar upp, utvecklar och kommunicerar positiva värden. Marknadsföring och kommunikation av ”hållbara” stadsutvecklingsprojekt visar på en eftersträvansvärd bild av morgondagens stad, och kan därför betraktas som ett normativt framtidsscenario. Men hur ser detta scenario ut, och vad har det för likheter med den stadsutveckling som definieras av kriterier för att certifiera en stad som hållbar? För att besvara frågeställningen används teori kring hållbarhetsbegreppet, framtidsstudier, marknadsföring, samt kunskapsutnyttjande och delaktighet. I arbetet presenteras en jämförelse mellan innehållet i certifieringssystemet BREEAM Communities, en checklista för hållbarstadsutveckling från konsultföretaget WSP och marknadsföringsmaterial från fallstudier i Stockholm. Eftersom certifiering, checklista och marknadsföring innehåller många hållbarhetsaspekter görs en avgränsning till områdena vattenkontakt och delaktighet. Vattenkontakt innefattar både ekologiska värden och tillgänglighetsaspekter kopplat till vattennära bebyggelse. Delaktighet syftar på medborgardeltagande och vilka kunskaper och därmed normer som kommer till tals i stadsutvecklingsprocessen. För att ge ytterligare perspektiv till diskussionen gjordes även en jämförelse med hur Minneapolis arbetar med vattenkontakt och delaktighet. Intervjuer genomfördes i både Stockholm och Minneapolis om svårigheter i att mäta hållbarhet och fördelar med en certifiering. Jämförelsen ger att de flesta aspekter som marknadsförs i fallstudierna, inom avgränsningen delaktighet och vattenkontakt, återfinns i BREEAM Communities och i WSP:s checklista. Undantagen som marknadsförs men inte återfinns i verktygen är utbildningar och nyutveckling av externa samarbeten och transportinfrastruktur. Certifieringssystemet och checklistan innehåller dessutom några ytterligare punkter rörande markanvändning och ekologiska aspekter vilka inte har återfunnits i marknadsföringsmaterialet. Huvudfrågeställningens genomförbarhet diskuteras, liksom svårigheterna med att certifiera kopplat till mätbarhet och vad en certifiering kan bidra med till hållbar stadsutveckling. / This thesis is about sustainable neighborhoods and communities. To define and strengthen the sustainability of neighborhoods, checklists, certification and marketing are used. Certifications and checklists are used as tools in the planning process and specify the grounds upon which a community is called “sustainable”. A certification is also a public signal to convey a credible environmental and sustainability labeling. Today there are few certified neighborhoods, but several urban developments that market themselves as sustainable or with elements of sustainability. Marketing captures, develops and communicates positive values. The marketing and communication of “sustainable” urban development projects indicate a desirable image of the city of tomorrow, and can therefore be regarded as a normative scenario of the future. But what does this scenario look like, and what is its resemblance to the urban development as defined by the criteria for certifying a city as sustainable? To answer the main question, the thesis uses theories about the concept of sustainability, future studies, marketing, public participation and the use of knowledge in the planning process. Subsequently, the thesis presents a comparison between the content of the certification system BREEAM Communities, a checklist for sustainable urban development from the consultancy firm WSP and marketing material from case studies in Stockholm. Since the certification checklist and marketing have many aspects of sustainability, delimitation is done to sustainability aspects concerning water contact and participation. Water contact includes both ecological values and accessibility issues related to waterfront development. Participation refers to public participation and the knowledge and connected norms that are heard in the urban development process. To provide additional perspectives to the discussion, a comparison was also done with how Minneapolis works with water contact and participation. Interviews were conducted in both Stockholm and Minneapolis on the difficulties of measuring the sustainability and benefits of certification. The comparison gives that most of the aspects that are marketed in the case studies, within the delimitation participation and water contact, can be found in BREEAM Communities and the WSP checklist. The exceptions being marketed but not listed in the tools are education and new development of external partnerships and transport infrastructure. The certification system and checklist also contain some additional points regarding land use and ecological aspects which have not been found in the marketing material. The feasibility of the main question is discussed, as are the difficulties in certifying linked to measurables and how a certification can contribute to sustainable urban development.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-97898 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Armyr, Linda Augusta |
| Publisher | KTH, Miljöstrategisk analys |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | SoM EX ; 2012-13 |
Page generated in 0.0027 seconds