Denna rapport belyser de rådande juridiska riktlinjer som Polisen har att tillgå vid användandet av provokativa åtgärder . Polislagen 8§, 6 artikeln Europakonventionen, fall från Europadomstolen och Högsta domstolen, JO- och JK-uttalanden, Åklagardirektiv och RättsPM fungerar som vägledande dokument då provokativa åtgärder saknar tydlig reglering i lag.Rapporten försöker utreda rådande definitioner gällande provokativa åtgärder och sedan förklara skillnaden mellan det lagliga bevisprovokation och det kriminaliserade brottprovokation, samt det eventuella straffansvar som kan drabba provokatören genom en tolkning och undersökning av de juridiska dokument som finns att tillgå.2003 lades ett lagförslag (SOU 2003:74) angående tydligare regler när provokativa åtgärder får användas och ansvarsfrågan för provokatören. Med detta lagförslag eftersträvades att vidga Polisens användningsområde för provokativa åtgärder. Detta diskuteras och anledningen till att lagen aldrig trädde i kraft.Vi bedömer på grund utav det nuvarande otydliga rättsläget rörande Polisens provokativa åtgärder, att det finns ett behov av ett klargörande i lagtext angående när, var och hur en provokativ åtgärd får genomföras, även provokatörens straffansvar bör tydliggöras.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-31198 |
| Date | January 2009 |
| Creators | Knutsson, Elias, Sundin, Anders, Svensson, Johan |
| Publisher | Umeå universitet, Polisutbildningen, Umeå universitet, Polisutbildningen, Umeå universitet, Polisutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds