Försvarsbeslutet 2020 innebär en markant ökad satsning på det svenska försvaret. Även om satsningen inte är jämförbar med upprustningen under andra världskriget och den inte når samma nivå som det kalla krigets neutralitetsförsvar, så utgör satsningen ett trendbrott. Under ett drygt decennium har försvaret gått från att utgöra ett ”särintresse”, ständigt utsatt för reduceringar, till att nu vara föremål för satsningar som innebär att försvaret återetableras på flera orter i landet. Förmågor och förband som varit föremål för avvecklingsdiskussioner får tillskott och den operativa förmågan skall öka. Perioden har också inneburit satsningar på, det i det närmaste bortrationaliserade, totalförsvaret i syfte att öka samhällets motståndskraft och medborgarnas skydd.Författarna vill med denna uppsats undersöka om det senaste decenniets förändringar av försvars- och säkerhetspolitiken kan beskrivas utefter en teoretisk referensram av realism och liberalism. Undersökningens huvudsakliga empiriska material utgörs av utrikes- och säkerhetspolitiska inriktningsdokument och linjetal från perioderna 2008/09, 2014/15 och 2019/20. Dessa dokument undersöks kvalitativt med en metod för tematisk analys och förändringar i det empiriska resultatet analyseras utefter idealtyperna realism och liberalism. Undersökningens slutsatser visar att de försvarspolitiska förändringarna går att beskriva utefter idealtyperna realism och liberalism och den svenska försvarspolitiken har i flera avseenden fått ett ökat inslag av realism samtidigt som den ideologiska grunden är bestående. En del urkunder beskriver det som ett paradigmskifte. / The Defense Bill of 2020 meant a significant increase in investment in the Swedish defence. Even if the investment is not comparable to the rearmament during the Second World War and it does not reach the same level as the Swedish armed forces of the Cold War neutrality had, the investment constitutes a change of trend. During little over a decade, the defence has gone from being described as a “special interest”, constantly exposed to reductions, to now being the subject of investments that mean that the Armed Forces is re-established in several places in the country. Capabilities and units that have been the subject of reduction discussions will be reinvigorated and the operational capability will increase. The period has also involved investments in, the almost dismantled, total defence in order to increase society's resilience and the protection of its citizens. With this dissertation, the authors want to investigate whether the changes in defence and security policy over the past decade can be described according to a theoretical frame of reference of realism and liberalism. The dissertation’s main empirical material consists of foreign and security policy documents and declarations from the periods 2008/09, 2014/15 and 2019/20. These documents are examined qualitatively with a method for thematic analysis and changes in the empirical result are analysed according to the ideal types of realism and liberalism. The inquiry’s conclusions show that the defence policy changes can be described according to the ideal types of realism and liberalism, and Swedish defence policy has in several respects gained an increased element of realism even though the ideology is consistent. Some documents describe it as a paradigm shift.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hh-45192 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Eile, Mattias, Fahlander, Kalle |
| Publisher | Högskolan i Halmstad, Akademin för företagande, innovation och hållbarhet |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds