I förskolans verksamhet hörs ofta frasen ”nej du får inte vara med” från barnen. I mångas öron låter det negativt. Jag beskriver ett dilemma där jag hör detta och ställer mig på barnets sida som får detta sagt till sig. Med min makt som pedagog bestämmer jag att barnet visst får vara med. Barnen som först sagt ”Nej” ändrar sig sedan och låter barnet få vara med ändå. Jag reflekterar och ifrågasätter mitt handlande och förhållningssätt. Gjorde jag rätt som stöttade barnet in i en lek eller avbröt jag de andra barnens lek? Metoden jag använder är essä, i vilken jag skriver om barns rätt till lek. Genom det interaktionistiska perspektivet och min praktiska kunskap reflekterar jag över vilka rättigheter och skyldigheter barn har till varandra. Därav har jag undersökt bland annat hur kamratkulturer uppstår, vilka faktorer som bidrar till att barn exkluderas i lek och om barns lekstrategier. Essän behandlar även frågor kring etik och normer. Herbert Mead, William Corsaro och Eva Johansson är några av de personer som essän inspirerats av i de teoretiska utgångspunkterna. Med hjälp av teoretikerna och egen reflektion belyser jag dilemmat ur mitt perspektiv och ur barnens perspektiv. Syftet med essän är att reflektera över min huvudfråga som är ”Vilka rättigheter har barn till sin egen lek i förskolan?”. Det som jag har kommit fram till är att barn har rättigheter men även skyldigheter till sina kamrater i leken. Rättigheter där barnen ser sig själva ur sitt eget perspektiv men även skyldigheter att se andras känslor ur ett annat perspektiv, till exempel genom empati. / In preschool you often hear the phrase ”no you can’t play with us” from the children. For many people it often sounds negative. I will describe a dilemma where I hear this and choose to stand on the side of the child who does not get to play with the others. With my power as a preschool teacher I will decide that this child must be allowed to play along. The children who first said ”No” changes their minds and decide to allow the other child to play with then. I reflect and question my actions and my way of approach. Where my actions right by supporting the child into a game, or did I interrupt the other childrens play? The method I choose to write in, about childrens right to play, is essay. By the interactionistic perspective and through my practical knowledge I reflect about the rights and the obligations that children have to each other when they play. Therefore I have been researching on how peer culture arise in the preschool, the factors that prevent children from being excluded from the play and about childrens strategies of playing. The essay also examines questions about ethics and standards. Herbert Mead, William Corsaro and Eva Johansson are some of the people from the theoretical approach, in which the essay is inspired by. With the help of theories and self-reflection I will highlight the dilemma from my perspective and from childrens perspective. The purpose of the essay is to reflect on my main question, which is ”What rights do children have when they want to be apart of a play, in the preschool?” My conclusion with this essay is that when children are playing they have rights, but they also have obligations to their friends. Rights where children see themselves from their own perspective, but also obligations to ensure feelings of others, from a different perspective, for example through empathy.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:sh-30291 |
| Date | January 2016 |
| Creators | Nybro, Camilla |
| Publisher | Södertörns högskola, Lärarutbildningen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0033 seconds