Målet med denna avhandling var att undersöka partnerrelaterat våld mot kvinnor i Sverige från olika perspektiv och med ett särskilt fokus på graviditetsperioden. Syftet var: 1) att ta reda på barnmorskors erfarenheter, attityder och rutiner angående partnerrelaterat våld mot gravida kvinnor inom mödravården; 2) att utforska hur personer som arbetar inom olika program för våldsbenägna män (inom och utom kriminalvården) talar om manligt och kvinnligt och om partnerrelaterat våld, speciellt i förhållande till graviditet; och 3) att belysa kvinnors erfarenheter av att bli och vara gravid samtidigt som de var utsatta för våld i relationen, samt deras möten med barnmorskorna på mödravårdscentralen. Data för tre studier samlades in under åren 1998-2003 med kvantitativa och kvalitativa metoder. En enkät skickades till alla yrkesverksamma mödravårdsbarnmorskor i Västerbotten och analyserades statistiskt och med innehållsanalys. Forskningsintervjuerna utfördes och analyserades enligt ’grundad teori’ (för att skapa teoretiska förklaringsmodeller), ’diskursanalys’ (för att visa hur ett gemensamt språkbruk konstruerar ’sanning’) och ’narrativ metod’ (för att tolka och återberätta innebörden i personliga berättelser). Resultaten från de studier som lade grunden till denna avhandling visar på problemets komplexitet, både från de professionellas och från kvinnornas perspektiv. Barnmorskorna (artikel I) var yrkeskunniga men också kunniga om partnerrelaterat våld mot kvinnor, men utan PM eller andra riktlinjer, så blev de osäkra och ställde sällan direkta frågor eftersom ämnet ansågs vara känsligt och tabubelagt. De professionella (artikel II-III) som arbetade med våldsbenägna män i olika program (inom eller utanför kriminalvården) krävde att män skulle ta ansvar för sitt våld. De ansåg att våldsamma män var tämligen vanliga män men avvikande i särskilda avseenden såsom i samspel, kommunikation, nära relationer och i deras kvinnosyn. De professionella beskrev stereotyper om könsskillnader och hur aggressivitet kan starta på olika sätt hos olika typer av män och ansåg också att graviditet kan utlösa konflikter och våld. Likväl så ingick i programmen vanligtvis inte känsliga frågor, om t.ex. graviditet och samlevnad, och trots en god vilja och avsikt att skapa en ’ny maskulinitet’, så tycktes deras strategier och tankegångar rent av kunna motverka deras egna goda syften. De nio intervjuade kvinnorna (artikel IV) som hade varit utsatta för våld beskrev hur deras liv hade varit komplicerade och blivit till en mardröm då deras hjärtevän hade förvandlats till en förövare. Två kvinnor bröt upp från sina relationer under graviditeten på grund av livshotande våld medan de andra för det mesta höll uppe en fasad och dolde det pågående våldet inför barnmorskan och andra alltmedan de gick balansgång mellan hopp och förtvivlan eller väntade på rätt tidpunkt att ge sig av. Förutom kvinnornas berättelser om partnerrelaterat våld under graviditet (artikel IV) så presenterades två professionella grupper och deras gemensamma svårigheter gällande tabun och känsliga frågor utanför det man vanligtvis sysslade med i sin profession (artikel I-III). Barnmorskorna var yrkeskunniga men hade ingen handlingsplan för att kunna bemöta och identifiera komplexiteten i våldsutsatta gravida kvinnors situation som ofta består i att dölja och balansera. De professionella i program för män konfronterade tydligt mäns våld och hade ambitionen att utmana deras maskulinitet, men då de i samtalen exempelvis förbisåg att ta upp vissa känsliga frågor kan utfallet ifrågasättas. / The aim of this thesis was to examine - from different perspectives - intimate partner violence (IPV) against women, focusing on the period of pregnancy, with the object of increasing the available knowledge about this complex subject area, in a Swedish context. The specific aims were: i) to assess the experience, knowledge, attitudes and routines of midwives working in antenatal care regarding IPV against pregnant women; ii) to explore discourses with special reference to IPV, gender and the period of pregnancy of professionals running various intervention programs for men inclined to violence (outside or within the treatment of offenders); and iii) to illuminate experiences in women subjected to IPV by analyzing their stories about becoming and being pregnant as well as meeting antenatal care providers. Three studies were carried out using a combination of quantitative and qualitative methods. Questionnaires sent to all midwives working at antenatal care clinics in the county of Västerbotten were processed by statistical methods and content analysis. The qualitative research interviews followed the ‘grounded theory’, ‘discourse analysis’ or ‘narrative analysis’ approach. The results indicate the complexity of the problem of IPV from the viewpoints of both professional actors and the women. The midwives, although knowledgeable about IPV and certainly experts on pregnancy, felt uncertain regarding IPV and rarely asked direct questions of pregnant women, because the midwives perceived the subject to be difficult and taboo and they lacked guidelines to help them tackle the issue. The professionals in men’s programs intended men to take full responsibility for their own violent behavior. They viewed violent men as rather ordinary but yet deviant in certain respects such as in interplay, communication, relationships and in their views of women. The professionals described gender stereotypes and attributed and generalized certain masculine characteristics to aggressiveness. They also believed that pregnancy could be a potential trigger for conflicts and violence. Nevertheless, pregnancy and sensitive relational topics did not constitute significant parts of the intervention programs. Despite good intentions to change concepts of masculinity, the professionals’ discourses appeared to be rather lacking in reflection and even counter-productive. The women who had been subjected to violence described their complex lives as being terrible nightmares where their lovers turned into perpetrators. Two of the nine interviewed women left their relationships during pregnancy because of life-threatening violence whereas the others mostly kept up a front, hiding the IPV from the antenatal care staff and others while they trod a fine line between hope and despair or waited for the right moment to leave. In addition to women’s stories about IPV during pregnancy, two professional groups presented shared dilemmas regarding taboos and sensitive matters outside ordinary practice. Midwives were proficient but had no action plan to recognize and meet the complexity of the abused pregnant women’s situation involving concealment, balancing and decision-making. Professionals in programs for men were explicitly confronting men’s violence and wanted also to challenge masculinity in their clients. However, their discourse lacked depth by, for instance, their overlooking of sensitive relational topics in dialogues with men.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-838 |
| Date | January 2006 |
| Creators | Edin, Kerstin E |
| Publisher | Umeå universitet, Epidemiologi och folkhälsovetenskap, Umeå universitet, Obstetrik och gynekologi, Umeå : Folkhälsa och klinisk medicin |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Doctoral thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/doctoralThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Umeå University medical dissertations, 0346-6612 ; New series No 1041 |
Page generated in 0.0034 seconds