Sverige har skrivit under Förenta Nationernas barnkonvention (1989) och är därmed skyldigt att göra sitt yttersta för att följa den. Konventionen beskriver barns rättigheter, varav en av dessa är delaktighet och en annan är omsorg och skydd. Dessa två upplevs ibland krocka med varandra, inte minst inom socialtjänstens verksamheter där denna bedömning kan bli aktuell. Syftet med denna kvalitativa studie är att belysa barns delaktighet i samband med socialt stöd för familjeproblematik. För att få kunskap om detta gjordes åtta halvstrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom socialtjänstens del Råd & Stöd. Intervjuerna har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats och metod samt analyserats utifrån de två teorierna, Harts delaktighetsstege (1992) och empowerment. Resultatet framhåller att det finns tre olika sätt att se på barns delaktighet bland studiens informanter samt att arbetet med att delaktiggöra barn även görs på tre olika sätt, vilket anpassas från fall till fall. Å ena sidan påverkas synen på och arbetet med barns delaktighet av barnets mognad, å andra sidan av informanternas vana i att bemöta barn samt den personliga inställningen till om det är riskerna eller möjligheterna med att delaktiggöra barn som får styra. De slutsatser som dragits är därmed att barns delaktighet beror på de yrkesverksammas subjektiva bedömning, då det inte finns någon vägledning i varken barnkonventionen (1989) eller svensk lag. Detta medför att barns delaktighet inte är en självklarhet, trots att det är en rättighet.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-253942 |
Date | January 2015 |
Creators | Stener, Ida, Berg, Michaela |
Publisher | Uppsala universitet, Sociologiska institutionen, Uppsala universitet, Sociologiska institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds