Denna uppsats handlar om Bosmandomen som trädde i kraft 1995 efter beslut av Europadomstolen. Men den trädde inte i kraft i Sverige först årsskiftet 2004-2005. Bosmandomen uppkom efter spelaren Jean-Marc Bosman. Han ville byta från en belgisk (RC Liège) US Dunkerque) till en fransk klubb, men ansåg att han blev förhindrad på grund av ett för högt pris. Den nya regeln säger att ingen fotbollsklubb vare sig, kan kräva eller erhålla betalningar när någon av dess spelare vars kontrakt löpt ut. Syftet med uppsatsen är att försöka få svar på frågan hur Bosmandomen har påverkat fotbollsklubbarnas ekonomi, incitament att ta fram egna talanger samt spelarnas löner. Jag skickade ut enkäter till svenska klubbar som har herrlag i Allsvenskan till division 7. Svarsprocenten blev 17 procent varav 10 klubbar från division 2, 10 klubbar från division 3, en klubb från Superettan och två klubbar från division 4, en från division 6 och en från division 7. Uppsatsen bygger på fotbollsekonomisk teori med fokus på lagsportens natur, landränta och transfer intäkter. Tidigare studier har använts för att påvisa vad som tidigare gjorts och fungerar som hjälp till min studie. Resultatet av studien påvisade inte att man med säkerhet kan säga att det är just Bosmandomen som har gjort att mer pengar är i omlopp vid försäljning och löneförhandlingar. Sverige har följt med utvecklingen i Europa. När det gäller talangutveckling verkar det inte spela någon som helst roll vilka regler som införs då bredden är viktigare än de få udda jättetalangerna vilka kan ses som grädden på moset. / Cette étude a pour sujet l’arrêt Bosman, qui date de l’année 1995 par suite d’une décision de la Cour européenne des droits de l'homme. Il n’est entré en vigueur en Suède qu’au début de l’année 2005. L’arrêt Bosman a reçu son nom par le footballeur Jean-Marc Bosman. Il a déclaré que son club précédent (RC Liège) l’a empêché de signer un nouveau contrat avec le club français US Dunkerque. Il se croyait empêché par un prix trop élevé. Le nouveau règlement dit qu’aucun club ne peut ni demander ni recevoir des rétributions quand un joueur dont le contrat a expiré veut jouer dans un autre club. Le but de cette étude est d’essayer de trouver une réponse comment l’arrêt Bosman a influencé l’économie des clubs, leur incitation à former les talents eux-mêmes ainsi que les salaires des footballeurs. J’ai envoyé des enquêtes à des clubs suédois avec des équipes d’homme de « Allsvenskan » jusqu’à la division 7. Le pourcentage des réponses est de 17 pour cent. Il s’est montré qu’il y avait des réponses de dix clubs venant de division deux, dix clubs venant de division trois, un club venant de »Superettan », deux clubs venant de division quatre, un club venant de division six et un club venant de division sept. L’étude est basée sur la théorie économique de football. Elle s’est concentrée sur la nature du sport d’équipe professionnel, la rente économique et les recettes transfert. Des études antérieures sur le football européen ont été utilisées pour démontrer ce qui s’est passé et elles forment une base pour mes études. Le résultat de cette étude n’a pas démontré que c’est l’arrêt Bosman qui a causé la hausse des sommes en circulation en ce qui concerne la vente et les négociations de salaires. La Suède a suivi le développement en Europe. Quand il s’agit du développement des jeunes, il ne semble pas important quelles sont les règles introduites. La base du club est plus importante que les peu nombreux talents exceptionnels qu’on peut considérer plutôt comme la touche finale.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kau-710 |
Date | January 2006 |
Creators | Johansson, Sofia |
Publisher | Karlstads universitet, Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | French |
Detected Language | French |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.002 seconds