Bakgrund: Långvarig smärta innebär stort lidande för individen. Multimodal rehabilitering har positiv påverkan på långvarig smärta, men det är ej känt vilken multimodal rehabilitering som är effektivast. Ökad kunskap om vilka delar i smärtrehabilitering som gör nytta är viktigt för att kunna optimera vården. Syfte: Syftet med studien var att undersöka kroppsmedvetenhet, tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv och självskattad fysisk aktivitetsnivå för personer med långvarig smärta samt att undersöka om dessa variabler förändrades av multimodal smärtrehabilitering. Syftet var även att undersöka korrelationen mellan kroppsmedvetenhet och tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv. Metod: Studien hade en deskriptiv, korrelerande kvasiexperimentell design. Patienter med långvarig smärta som vårdades inneliggande för ett 4 veckors långt multimodal smärtrehabiliteringsprogram besvarade direkt före och efter rehabiliteringen frågeformulären Multidimensional Assessment of Interoception Awareness (MAIA) och Exercise Self-efficacy Scale (S-ESES) samt Socialstyrelsens indikatorfrågor för fysisk aktivitet. Resultat: Tjugofem personer deltog i studien. Interventionen ökade vissa dimensioner av kroppsmedvetenhet samt tilltron till egen förmåga att vara fysiskt aktiv. Den självskattade fysiska aktivitetsnivån var låg och ökade ej efter interventionen. Korrelationen mellan MAIA och S-ESES var statistiskt signifikant efter interventionen. Konklusion: Multimodal smärtrehabilitering kan öka kroppsmedvetenhet och tilltro till egen förmåga att vara fysiskt aktiv för personer med långvarig smärta. / Background: Chronic pain implies a big suffering for individuals. Multimodal rehabilitation has a positive impact on chronic pain, but it is unknown which rehabilitation that is the most effective. Increased knowledge of which parts in pain rehabilitation that are effective is important to be able to optimize the care of these individuals. Purpose: The purpose of this study was to investigate interoception, exercise self-efficacy and level of self-assessed physical activity in people suffering from chronic pain and explore if these variables are changed by multimodal pain rehabilitation. The purpose was also to investigate the correlation between interoception and execise self-efficay. Method: The study had a descriptive, correlating experimental within-group design. Patients with chronic pain that were enrolled for inpatient care 4 weeks of multimodal pain rehabilitation answered the questionnaires Multidimensional Assessment of Interoception Awareness (MAIA) and swedish version of Exercise Self-Efficacy Scale (S-ESES) and the Swedish social welfare boards indicator questions of level of physical activity before and after the intervention. Results: Twenty five persons participated in the study. The intervention increased some dimensions of interoception and the exercise self-efficacy. The self-assessed level of physical activity was low and did not increase. The correlation between MAIA and S-ESES was strengthened by the intervention. Conclusion: Multimodal pain rehabilitation can for people with chronic pain increase interoception and exercise self-efficacy.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-506868 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Arana, Victoria |
| Publisher | Uppsala universitet, Fysioterapi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds