Runstenarna i Sollentuna följer ungefär samma mönster som de i resten av Uppland vad gäller fördelning av vilka som reste stenarna och till vilkas minne. Därför är det självklart att förhållandena var också det samma vad gäller arvsmönster, där bakarv, delade arv och kvinnliga arvingar var ett vanligt inslag. Av de 83 runstenssponsorer som syns på ristningarna var 67 (80 %) män och 16 (20 %) kvinnor. Av de 44 runinskrifter där man kan tydligt se antalet sponsorer så hade 18 (40 %) en sponsor och 26 (60 %) flera. Av de 67 ihågkomna var 55 (82 %) män och 12 (18 %) kvinnor. De utlandsfärder som gjordes av Sollentunabor gick i österled, tydligen främst till Grekland och det tycks ha funnits minst en släkt som ordnade dessa expeditioner som bodde i området, kanske fler. Runstenarnas placering visar också att det redan på vikingatiden stod en kyrka i Spånga och en i Ed. De antyder också att när folk valde var de skulle resa sina runstenar, speciellt de större och mer påkostade verken, så brukade man välja de platser även tidigare generationer hyllat sina döda. Mot slutet av perioden förvandlades runstenen till slut till en variant av den kristna gravstenen. Förutom att hylla sina döda släktingar var runstenarna också ett sätt att stärka sin egen ställning i samhället, genom att visa upp vem man var släkt med och som ett sätt framhäva sin rätt att ärva egendomar och även titlar och makt. Brostenarna och de stenar som nämner utlandsfärder visar på några mäktiga och rika släkter inom området. Om man också ser brobyggandet som en form av avlat är de också ett tecken på kristendomens genombrott. / Uppland is the most runestone dense region in Scandinavia and Sollentuna is no exception to this.The goal of this paper is to analyse the inscriptions on the runestones found in Sollentuna härad andthrough them discuss society and familial relationships at the time. Comparisons of the material in Sollentuna to research done on runestones in other areas are done. As runestones are generally Christian monuments they also provide information on the spread of Christianity in the late Vikingage. Their positioning may also provide hints regarding the locations of the earliest churches in the area. They are also considered a tool to assert rights of inheritance and thus also provide informationon the rules of inheritance at the time they were made. Finally, a few of them mention expeditions abroad and provide some information regarding the destinations of these travels as well. Considering the large number of runestones in the area, it is likely that the erection of runestones was popular among most land owning people. Some runic inscriptions are much larger than the others and it is likely that their sponsors wished this to reflect their wealth, prestige and power.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-217865 |
| Date | January 2012 |
| Creators | Lehtilä, Juuso |
| Publisher | Stockholms universitet, Arkeologi |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds