Denna uppsats undersöker hur projektet om utbyggnad av stambanor för höghastighetståg har sett ut i relation till paradoxen för megaprojekt och hur detta kan förstås genom maktteorin. Studien grundar sig på en intervju- och dokumentstudie. Baserat på en operationaliserad teoretisk referensram om den konventionella planeringsmodellen, som ger uttryck för paradoxen, tematiserades det empiriska materialet. Studien lyfter bland annat brister i dokumentation, kostnadsestimering och tidig överåtagning i resurser och politisk prestige. Studien redogör för att den konventionella planeringsmodellen i vissa avseende stämmer överens med planeringen och genomförandet av projektet. Vidare understryker studien att paradoxen för megaprojekt även kan tolkas genom maktteorin och att teorin fångade den centralt förstådda betydelsen av makt i relation till det givna syftet. Studien visar på att processen är komplext och att de olika aktörerna alla besitter maktpositioner i systemet.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-226741 |
Date | January 2024 |
Creators | Mortazavi, Diba |
Publisher | Stockholms universitet, Statsvetenskapliga institutionen |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0165 seconds