A core-collapse supernova (CCSN) is an astronomical explosion that indicates the death of a massive star. The iron core of the star collapses into either a neutron star or a black hole while the rest of the material is expelled at high velocities. Supernovae (SNe) are important for the chemical evolution of the Universe because a large fraction of the heavier elements such as oxygen, silicon, and iron are liberated by CCSN explosions. Another important role of SNe is that the ejected material seed the next generation of stars and planets. From observations, it is clear that a large fraction of all massive stars undergoes SN explosions, but describing how SNe explode has remained a challenge for many decades. The attached papers focus on comparing theoretical predictions with observations, primarily observations of SN 1987A. The compact remnant in SN 1987A has not yet been detected and we have investigated how a compact object can remain hidden in the ejecta (Paper I and II). Because of the high opacity of the metal-rich ejecta, the direct X-ray observations are not very constraining even for potentially favorable viewing angles. However, the combined observations still strongly constrain fallback accretion and put a limit on possible pulsar wind activity. The thermal surface emission from a neutron star is consistent with the observations if our line of sight is dust-obscured, and only marginally consistent otherwise. Future observations provide promising opportunities for detecting the compact object. We have also compared the most recent three-dimensional neutrino-driven SN models that are based on explosion simulations with early X-ray and gamma-ray observations of SN 1987A (Paper III). The models that are designed to match SN 1987A fit the data well, but not all tensions can be explained by choosing a suitable viewing angle. More generally, the asymmetries do not affect the early emission qualitatively and different progenitors of the same class result in similar early emission. We also find that the progenitor metallicity is important for the low-energy X-ray cuto↵. Current instruments should be able to detect this emission from SNe at distances of 3–10 Mpc, which correspond to distances slightly beyond the Local Group. / En kärnkollapssupernova (CCSN) är en astronomisk explosion som indikerar slutet av en massiv stjärnas liv. Stjärnans järnkärna kollapsar antingen till en neutronstjärna eller ett svart hål medan resten av materialet slungas iväg med höga hastigheter. Supernovor (SNe) är viktiga för Universums kemiska utveckling eftersom en stor andel av alla tyngre element såsom syre, kisel, och järn frigörs i CCSN-explosioner. Ytterligare en viktig roll för SNe är att nästa generations stjärnor och planeter bildas av det utkastade materialet. Från observationer är det tydligt att en stor andel av alla massiva stjärnor genomgår SN-explosioner, men att förklara hur SNe exploderar har kvarstått som en utmaning under flera decennier. De bifogade artiklarna fokuserar på att jämföra teoretiska förutsägelser med observationer, primärt observationer av SN 1987A. Det kompakta objektet i SN 1987A har ännu inte blivit detekterat och vi har undersökt hur ett kompakt objekt kan förbli dolt i ejektat (Paper I och II). De direkta röntgenobservationerna är inte så begränsande även längs potentiellt gynsamma siktlinjer på grund av det metallrika ejektats höga opacitet. Däremot begränsar kombinationen av alla observationer starkt ackretion och sätter en gräns för möjlig pulsarvindsaktivitet. Den termiska ytstrålningen från en neutronstjärna är konsistent med observationerna om vår siktlinje är skymd av stoft, och bara marginellt konsistent annars. Framtida observationer utgör lovande möjligheter för att detektera det kompakta objektet. Vi har också jämfört de senaste tredimensionella neutrinodrivna SN-modellerna, som är baserade på explosionssimuleringar, med tidiga röntgen- och gamma-observationer av SN 1987A (Paper III). SN 1987A-modellerna passar datan väl, men alla diskrepanser kan inte förklaras av ett lämpligt val av observationsvinkel. Generellt så påverkar inte asymmetrierna den tidiga emissionen kvalitativt och olika föregångarstjärnor av samma kategori resulterar i likartad strålning. Vi finner också att föregångarstjärnans metallisitet är viktig för egenskaperna av lågenergiröntgenstrålningen. Befintliga instrument borde kunna detektera denna emission på 3--10 Mpc, vilket motsvarar avstånd lite bortom den Lokala galaxhopen. / <p>Examintor: Professor Mark PearceQC 20190121</p>
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:kth-241431 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Alp, Dennis |
| Publisher | KTH, Partikel- och astropartikelfysik, Stockholm |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Licentiate thesis, comprehensive summary, info:eu-repo/semantics/masterThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | TRITA-SCI-FOU ; 2019:01 |
Page generated in 0.0026 seconds